På temat Tankens dag så läste jag om just dagen och såhär säger dom som uppfann dagen: ”Tankens dag är den 7 februari. Syftet är att öka medvetandet om hur våra tankar påverkar våra liv. … Enligt vårt synsätt påverkar tanken känslan. Känslan påverkar handlingen. Handlingen påverkar resultatet.” & med tanke (!) på mitt tidigare inlägg om mina tankar kring pandemin nu när restriktionerna lyfts. Så tänker jag på just hur tankar ibland misstas för fakta och farligheten i det. Jag följde rabaldret med hjärnforskaren som var med i Framgångspodden och i princip menade på att covidvaccinet inte har någon effekt och att det bara handlar om pengar. Det sas något om att det finns så lite data så man litar blint på studien som läkemedelsföretaget gjorde själva. Fast än det är så att det gjorts otroligt många studier på vaccinet sen det kom och fortsätter göras ännu fler. Men genom att låta som att man vet vad man snackar om kan man få tankar & åsikter att låta som fakta. Jag tänker att man får vara rädd eller emot att ta vaccinet för egen del. Det är förståeligt och ingen borde tvingas till en vaccination. Men när man sprider felaktig information förklädd som fakta är det farligt. För tanken påverkar ju känslan som i sin tur påverkar handlingen där handlingen = vaccination. Jag tänker att vissa av dom röster som hörs om pandemin och att den är hittepå, att vaccinet inte funkar osv är som dom mest häpnadsväckande rösterna man hör om förintelsen. Där finns det ju dom som säger att förintelsen aldrig inträffade för dom har minsann aldrig sett någon fakta som stödjer det. Trots alla döda människor, trots arbetslägrens, trots alla vittnesberättelserna, trots alla rättegångar efteråt, trots all dokumentation som finns. Trots allt detta så är deras tanke, känsla, åsikt att nä det hände aldrig (!) Känns inte det igen i dagens samhälle? Där vaccinmotståndarna säger att alla har rätt till sin åsikt. Men grejen med fakta är ju att den inte är åsiktsbyggd. Man kan tänka olika om maten smakar gott eller äckligt. Men att maten ligger på tallriken är fakta. Det är inte så mycket att tycka kring. Jag är ödmjuk inför att jag verkligen inte sitter på alla svaren, att jag inte har faktan. Men då väljer jag att se till den fakta som finns och tro på ja exempelvis kliniska studier, mångårigt utbildade, forskare (inom det ämne som behandlas… inte att man forskar på något helt annat och blir expert ändå) - sånt som bygger på evidens och inte på känslor. För jag är en känslomänniska som kan dra iväg i mina tankar, men då känner jag en trygghet i att faktan inte ändras av mina känslor. Nu håller jag mina tummar och tår inför att restriktionerna som hävs inte kommer tillbaka igen i en ny tappning inom kort. Att vi snart kan lägga pandemin bakom oss som en historisk händelse och inte det dagliga samhället. Och att det blir något vi tänker tillbaka på, istället för att det ska vara något som hela tiden är en handling.
