Blev ni lurade den första april? Jag råkade faktiskt inte ut för några lurerier men har sett att Magdalena Graaf hamnade i blåsväder efter sitt aprilskämt om att vara gravid. Det kom många kommentarer... ”Ett ganska osmakligt skämt faktiskt” ”Stämmer detta inte är det fruktansvärt mot dom som kämpar med att bli gravida. Under all kritik och oerhört respektlöst" "Om detta ska vara ett skämt så är det inte roligt. De finns så mycket annat att skoja om. Så många som kämpar år efter år att bli gravida och går igenom en riktig kamp. (Tro mig jag vet, tog mig flera år att bli gravid med mitt första barn) skäms" Till slut gick Magdalena ut och bad om ursäkt för skämtet. Jag funderade på vad jag själv tycker, får man skämta om allt? Jag känner att jag har två spår samtidigt i huvudet. 1. Jag tycker det är ett himla tråkigt aprilskämt att köra på gravid-skämtet. Inte för att jag blir kränkt av det utan mer bara... jag ser inte det roliga i lurat? Att folk ska glädjas och gratulera och sen säger man HAHA vi ska inte alls ha barn? Det är liksom inte knasroligt på nåt sätt utan mer "jaha, ok, tråkigt att vi fick glädjas för er en stund". Så jag tycker det är ett tråkigt "skämt". 2. Men för den sakens skull tycker jag inte att det är osmakligt eller elakt mot dom som kämpar med att få barn. Jag tror man har lätt för att bli sårad och ta in vad som helst när man är i en position där man känner sig utsatt. Om man har svårt att få barn känner man att ALLA andra får barn, ALLA är gravida, ALLA har hur lätt som helst att få plus på stickan eller lyckas behålla det. ALLA barnvagnar som går förbi känns som en påminnelse om vad man själv inte lyckas med och man känner att det är bara jag som kämpar såhär. Jag minns det från den tid jag gick igenom missfallen innan Leonore och hur skör jag kände mig. Samtidigt tror jag inte lösningen är att andra inte får glädjas åt sina barn, klaga på sina barn, stolt visa upp sina magar eller sucka över mammakilon. Eller för all del skämta om graviditet. Att dom gör det är inte ett hån mot mig, det är inte respektlöst. Jag ser det som ganska frikopplat från mig och mina eventuella bekymmer. För vart ska man dra gränsen för vad man "får" skämta om för att inte eventuellt kanske såra någon annan? För egen del ser jag ingen njutning i att skämta om jag vet att det sårar personen som får höra det, men samtidigt känner jag inte att jag kan ta ansvar för att ingen någonsin tar illa upp av det jag säger. Sen tänker jag om dom som skämtar som jobb, alltså komiker, att dom måste få köra på saker som många kan ses som "över gränsen" just för att humor och allt sånt är så väldigt individuellt. Om det är en komiker som skämtar på ett sätt man inte gillar så kan man enkelt välja bort att gå på hens föreställningar eller se hens program på tv eller vad som helst. Man kan eliminera sig från att ta del av det men jag tycker inte man kan kräva att hen inte får skämta om det man själv inte gillar helt enkelt. Humor kan ju också vara ett sätt att hantera jobbiga saker. Magdalena har själv förlorat ett barn och det måste vara en ofattbar sorg och maktlöshet att leva med - jag tror inte hon ser ner på, vill håna eller förringar sorgen det innebär för dom som har svårt att få barn med sitt aprilskämt. Nej, jag tycker som sagt inte skämt om att man är gravid är roligt. Men jag tycker inte heller det är fel rent objektivt. Jag tänker att man måste få skämta om allt men att man i verkliga livet såklart anpassar sig till saker som rätt plats, rätt sällskap, rätt nivå. Det är inte okej att ha vilken jargong som helst direkt till en annan människa och om någon under min tuffa tid hade "skojat" om mina missfall hade jag naturligtvis blivit fruktansvärt ledsen. Men att ett "allmänt" gravidskämt på nätet skulle såra känner jag inte. Jag tänker att på tv/internet måste man få skämta som man vill från sin plattform, man kan inte ta hänsyn till en omätbar massa som eventuellt kan bli sårad, däremot kan man som mottagare välja att inte följa personen, inte klicka sig in eller hantera sin egna reaktion över det man mött och tänka att det inte är riktat direkt till en som privatperson. Förstår ni vad jag menar? Och håller ni med eller finns det vissa saker man helt enkelt inte får skämta om enligt er?
