”Såg ett videoklipp på Instagram i helgen där Hugo jagade dig till bilen. Det jag reagerade på var att han fällde dig och när du låg på marken så sparkade han på dig. Inte bara en utan två gånger. En av gångerna sa du till och med aj. Såg inte speciellt trevligt ut. Hur ställer du dig till det?”. Jag har blivit bombarderad med DM:s under helgen kring just denna händelse. Det första jag vill kommentera och säga är TACK. Tack för er medmänskliga och systerliga omtanke (inte en enda man har skrivit till mig angående detta). Tack för att ni reagerar och har min rygg även om vi inte känner varandra ”privat”. Jag och Hugo fick oss en ordentlig tankeställare där vi fortsättningsvis faktiskt måste tänka oss för. Hur vi framställer vår jargong för vi vill verkligen inte normalisera eller romantisera våld inom en nära relation. Med det sagt så vill jag även poängtera att Hugo aldrig någonsin har skadat mig. Jag har aldrig känt mig rädd för Hugo, snarare tvärtom. Hugo får mig att känna mig trygg. Han är min tryggaste anhörig och han gör allt annat än att skada mig. Vi har en hård jargong där vi fortfarande leker. Vi leker genom att brottas, skrämmas, busa och fälla varandra i snö. I pulkabacken puttar vi ner varandra och åker på varandra. I brottningen kör vi grepp och jag är minst lika hård som Hugo men han har alltid det fysiska övertaget. Det har aldrig gått över en gräns (eller en gång sparkade han mig i ansiktet när jag höll mitsar till honom men det var en olyckshändelse) och skulle det göra det skulle jag vara den första att sätta stopp. Jag känner mig inte förtryckt och är 110% kapabel till att uttrycka mig, även när det är svårt. Vi har många i vår närhet som ofta och mycket tar del av oss, och bara för att poängtera att det inte är någon fara för mig har ingen annan reagerat på våra snart 10 år som tillsammans. Min och Hugos jargong har växt fram i att vi båda två fortfarande tycker om att leka. Vi är fysiska och ”busiga”. Jag är smärttålig och det har också lagt en ribba för vår lek. Hugo är dock världens klumpigaste och osmidigaste. Han tar sönder porslin minst en gång i veckan och har fortfarande inte fått in känslan om HUR man kammar hår för att det inte ska göra ont. Kommentar från Hugo: "Jag är uppväxt med många bra saker från mina föräldrar. Det kanske viktigaste och det jag är gladast över är att jag har blivit uppfostrad med, är att man ALDRIG höjer en hand mot någon som har ett fysiskt underläge. Det finns inget som skulle få mig att ändra på det synsättet. Jag och Paula har en hård jargong. Vi låtsasbråkar och brottas och det är oftast jag som åker på stryk. Reaktionen från er på min ”spark” var bra. Nästa gång ska jag inte sparka, då ska jag istället köra björnkramen över henne. Skämt å sido. Bra att folk reagerar och jag tar det med mig som en läxa och lär mig något av det". Han är som Bamse. Världens starkaste men också världens snällaste Björn♥️. Återigen, TACK till alla er som uppmärksammat. Tack för att ni orkar checka av att jag är okej. Vi vill som sagt absolut inte romantisera våld inom nära relationer och båda två har fått sig en tankeställare inför framtiden. -Om du upplever våld i nära relationer finns kvinnofridslinjen HÄR
