Varför vill du att din pappa ska följa dig till altaret och överlämna dig till Hugo? Fick denna fråga av många efter ett inlägg jag skrev i förra veckan (läs HÄR). Jag la ingen större fokus på det, utan avslutade mitt inlägg med den önskan. Många verkade provocerade av min önskan då det är en gammal amerikansk tradition. Men jag känner: och vad spelar det för roll? Om jag ska vara ärlig är jag inte speciellt religös trots att jag är uppvuxen med troende föräldrar. En sida är katolsk och den andra protestantisk. Likaså Hugos föräldrar/familj/släkt. Kyrkan är viktig för många i vår familj, och vi tycker att kyrkan är en vacker plats. Så vi kände ”är det viktigt för våra familjer gifter vi oss i en kyrka”. Likaså den amerikanska traditionen att låta min pappa gå med mig fram till altaret. Det handlar inte om att vi har en ojämställd relation utan mer en kärlekshandling. Framför allt till min pappa för att jag vet att han skulle känna sig hedrad. Han har två döttrar, mig och min lillasyster. Han var den första mannen i våra liv. Vår största manliga förebild. Ingen annan man, förutom Hugo har satt så mycket avtryck i mig som pappa. Han är min första manliga kärlek, och det är honom jag vill hålla min hand i dagen jag ska gå fram till altaret. Hugo äger inte mig. Jag äger inte Hugo. Vi vet om det. Vi jobbar på en jämnlik relation varje vecka. Och det bästa med att vara vuxen är att man får ta beslut själv, vilket vi har gjort. Visste du att kronprinsessan Victoria trots kritik valde att låta kungen leda henne fram till altaret? Den svenska traditionen säger att man ska gå jämnsides upp till altaret, sida vid sida. Men gör som ni vill. Gift er som ni vill <3 Som vi ska dansa, när dina föräldrar gifter sig Leonore vägrade att kamma sig till min pappas bröllop hahaha
