Dags för den andra rubriken i utmaningen. Jag har många fina barndomsminnen som ligger mig varmt om hjärtat. Barndomen har varit med och format mig till den jag är idag. Jag funderade över specifika barndomsminnen som har betytt extra mycket och kom slutligen fram till ett. Eller ett och ett. Det är snarare flera. Jag fick mina syskon när jag blev äldre - åtta, tio och fjorton år. Innan dess önskade jag mig syskon mer än allt annat. Mina föräldrar skiljdes när jag var sex år och jag bodde merparten av min uppväxt med min mamma.Både innan mina föräldrar skiljdes och efter präglades mitt liv av vänner, både familjevänner och egna. Min mamma sa aldrig nej eller att det inte passade. Jag fick alltid ha kompisar hemma. Familjevännerna stannade hela helger, eller veckor i samband med ledighet. Det var som att mamma kompenserade. Hon fyllde min önskan om syskon med nära vänskap. Dessa vänner är vänner för livet. Denna önskan om syskon nära i ålder gjorde sig påmind igen när jag fick min dotter Molly. Jag lovade Molly att hon skulle få minst ett syskon. Det är en av livets absolut största lyckor - att vi kunde ge våra barn ett starkt syskonband ❤️.-Har du något barndomsminne som betytt extra mycket?
