I den fjärde rubriken ur utmaningen ska vi belysa något jag har övervunnit. I takt med att vi har blivit äldre har jag och Hugo kommit till en insikt. Vi var otroligt unga när vi blev föräldrar. Jag som växte upp med min mamma tog efter det som var min sanning. Jag har varit, och är fortfarande, självständig i min roll som mamma.Hugo har hela tiden velat driva bolag. Hans jobb har alltid varit mer tidskrävande än mitt. Vår uppdelning har alltid fungerat bra för oss och för vår familj. Vilken utmaning är det då som jag har övervunnit i detta?I vår uppdelning, i hans vardag med att driva bolag och mitt självständiga föräldraskap, blev det till slut tokigt. Hugo ville såklart ha och ta mer plats.Dessa roller vi hade trasslat in oss i var något vi pratade med vår terapeut om för några år sedan. Vi hade förståelse för varandra och fick hemläxor under en period. Läxorna gick i princip ut på att jag skulle backa och Hugo träda fram. Till en början kändes allt märkligt, men med tiden väldigt bra. Idag, några år senare, känns allt bara naturligt. Vi lever fortfarande normativt, och är det något ropar barnen sju gånger av tio på mamma först. Men inte för att de inte litar på sin pappa, utan mer för att de vet att jag har mer koll på hemmet och schemat.Den utmaning som jag känner att jag har övervunnit här är att jag förstod Hugo. Jag har aldrig agerat i illvilja utan enbart utifrån min egen förmåga och sanning. Jag tror att många skilsmässobarn kan känna igen sig i känslan av att ha haft en förälder som både var ens mamma och pappa.Jag är väldigt glad över att tjejerna har en kärleksfull, stöttande, barnslig, rolig och närvarande pappa som älskar dem lika mycket som jag. Och att vi kunde ta oss ur intrasslade roller som resulterade i att vi idag både tar plats men också kan backa.
