Det är fint att känna ett starkt band till sina barn. Jag känner att dom litar och anförtror sig till mig. Jag hoppas att vi under tuffa tonårsår kommer ha kvar den relationen. Molly gjorde mig till mamma. Jag var en valp med mycket stöd från familjen. Dock så kändes det aldrig svårt att bli Mollys mamma. Hon visade mig en helt ny värld och tillvaro. Jag minns när det bara var hon och jag. Där jag var, var hon. Där hon var, var jag. Sen kom den här lilla filuren. Rödhårig och blåögd. Efter missfallen kände jag mig som en lejonhona. Inget ont skulle få hända och bara veckor efter födsel åkte hon på RS viruset. Jag kommer alltid att vara överbeskyddande gentemot Leonore, det släpper liksom aldrig. Om jag blickar tillbaka över dom senaste 10 åren så känner jag att jag har prioriterat min tid rätt. Mitt jobb har gett mig frihet och gett mig möjligheten till att vara närvarande. Det är en sak att vara närvarande fysiskt men en helt annan sak att vara närvarande psykiskt. Vi är en familj på fyra men det känns som att vi tjejer har en hemlig klubb. Vi delar något eget och jag tror att även Hugo känner så. Dom tre har också sin egen jargong i vårt gemensamma sammanhang. Bland det bästa med att vara mamma är att se syskonkärlek på nära håll. Dagligen sitter jag på första parkett och ser deras starka kärlek till varandra. För mig är Molly och Leonore livets största gåvor. Det absolut mest meningsfulla i mitt liv. I vått och torrt finns jag här för er. Jag står min egen mamma väldigt nära. Jag hoppas och vill tro att även vår relation kommer vara stark när dom blir vuxna (😭). // 📸 @fotografjohannaellen
