Det var en gripande eftermiddag igår. Vi befann oss vid Mount Kenya för att träffa kaffeodlare. När vi klev av bussen stod hela samhället intill oss och vi mötte inte bara bönder. Vi mötte människor. Vuxna, barn och äldre. Allesammans var klädda i sina finaste kläder. Alla ville hälsa, kramas, berätta och deras gemenskap, värme, kärlek och stolthet förmedlades så tydligt. Dessa människor lever ett annorlunda liv men är samtidigt så berikade med deras fantastiska energier som så lätt smittade av sig. Jag och Hugo blev inbjudna till hus, fick smaka på mat, blev ombedda att komma tillbaka. Bakom just den odlingen som vi besökte fanns det elefanter i skogen och befolkningen ville så gärna visa oss det. Dom tog emot oss med öppna armar och det var som ett stort kramkalas. Som alltid så drog jag lite extra till barnen. Tre pojkar smög vid mina ben och gav mig kramar. Vi besökte Kathis odling. Hon var överhuvudet över det här området och stod för utbildningen av kaffeodling till dom andra. Dom berättade om deras kunskap, om hur deras liv har förbättrats genom att få ta del av utbildningen och fått lära sig att odla hållbart kaffe. Skörden blir bättre, det blir fler bär vilket generar mer pengar till varje familj. Jag blev bländad av besöket hos dessa människor. Gårdagen är något som jag kommer bära med mig, hur andras genuina snällhet kan påverka en. Tusen tack Kathi, Marion och Harren. Tack alla barn och tack alla män som tog emot oss med öppna armar. Såhär ser kaffebär ut. Som ett körsbär. Innanför skalet gömmer sig kärnorna som är klädda i den geleaktiga hinnan. Bönderna flyttar bären till en Wet Mill som med hjälp av vatten och torkning gör att den geleaktiga hinnan torkar. Sedan kan bönorna skickas till Dry Mill som sorterar, till Lagerhouse som har hand om logistiken och slutligen till kaffeförsäljningens mecka- kaffeaktionen där kaffet säljs till exportörer världen över. Skal som återanvänds som kompost
