God morgon måndag. I lördags morgon landande vi på Arlanda igen efter vår vecka i Kenya. Trötta, mycket känslor inom oss och äntligen hem till barnen. Vi kramades i soffan hela morgonen. Tjejerna var enormt kärleksfulla, är det möjligt att barn som är så små faktiskt är så kramiga och pussiga? Efter någon timme var allt som vanligt igen och vi startade vår dag. Redan i förra veckan hade vi pratat om Hundmässan hemma, jag hade lovat Molly så vi gav oss iväg till Älvsjö mässan för att hälsa på alla hundar. Shower, uppvisningar, polishundar, poliser, en ambulansbil, ett lekrum, ansiktsmålning, hundar i alla möjliga storlekar, gosedjur och en massa mer. Hundmässan är något som kommer att bli årligt för oss. Förra året var Hugo och Molly där och i år jag och tjejerna. En riktig gulddag med mycket kul att titta på. Det var såklart barnen som var i fokus under lördagen men jag hade Kenya i bakhuvudet. Så mycket känslor och så mycket som jag reflekterade över. Veckan i Kenya är och kommer förbli bland det häftigaste jag har varit med om. Vi kommer aldrig mer komma i närheten av upplevelse. Genom projektet ”Coffee by women” så kom vi nära landet. Det blev intimt. Vi åkte på ställen dit vi aldrig skulle kunna komma med hjälp av turism. Vi blev inbjudna i människors hem. Vi såg fattigdom, välfärd, lycka, elände på en och samma gång. Ena sekunden kunde vi befinna oss i slumpen där vår chaufför skrek ”Stäng era fönster” i bussen till att befinna oss mitt i en by där en massa barn sprang fram till oss och tittade fascinerad på vår hudfärg. Barnen ville känna på mitt hår, dom tittade på mina ögon. Jag funderade över om det var första gången barnen såg en annan person med en annorlunda hudfärg. Vi mötte människor med så mycket kärlek inom sig, som såg framtiden som lycklig. Som pratade stolt om att familjen alldeles nyss hade köpt en egen bil, och egna kor. Jag såg människor som var utsvultna, jag såg människor som led. Jag såg mycket i Kenya och allt detta försöker jag att smälta just nu. Det kommer ta ett tag, för jag känner fortfarande en olustig känsla inom mig och vet inte hur jag ska förhålla mig kring känslorna och hur jag ska fortsätta leva mitt liv. Lite senare idag kommer ytterligare en bildbomd från resan, men till mitt god morgon inlägg kommer bilder från gårdagens dop. Vårt gudbarn döpte sig i en kyrka i Uppsala: Noelle. Lilla Noelle. Dopet var otroligt fint och jag är så glad att det nu finns en Noelle i familjen. När Molly låg i magen hade vi bestämt oss för att hon skulle heta Noelle. Sen fick Hugo nys om Molly och jag ställde mig först emot och ville behålla Noelle men Hugo älskade verkligen Molly, vilket jag också gör idag. Tur att det blev Molly för hon är en Molly, men lika roligt att min fina guddotter fick namnet Noelle – som betyder jul på Franska.
