Dessa lugna dagar börjar göra mig rastlös. Jag tror att människan mår allra bäst av kontraster i kombination av rutiner. Nu har vi inga rutiner, vi gör det vi vill. Av mig och kidsen är det nog mest jag som kryper på väggarna. Du vet känslan i slutet av föräldraledigheten? I helgen sticker vi utomlands så jag ska inte klaga. Det kommer bli awsome på Maldiverna. Men jag längtar efter rutiner och komma ifrån känslan av att man ligger efter med precis allt annat än kidsen. På fredag ska jag ut en sväng på stan, är i stort behov av vuxet sällskap. Vi tog en cykeltur till ett café i närheten och åt lunch- den här räksalladen är to die for Leonore är i en känslig period. Lätt till tårar och jag tror att hon ofta känner sig frustrerad för att talet inte kommit än. Mig blir hon lätt arg på, men kommer efter en sekund tillbaka och vill ha tröst Det är inte alltid lätt att vara liten PUSS! Molly for president Sedan cyklade vi hem igen och sa hej till ankorna. Allt i sin ordning! // Upp med en hand om du känner dig rastlös av lång ledighet!
