Hur fint är det inte att föreviga minnen i bilder? Jag kan se tillbaks på bilder och minnas känslor. Som dom här. Jag och Hugo hade precis blivit tillsammans och VeckoRevyn ville göra ett reportage om Hugo och hans nya tjej. Jag var jättenervös för jag hade aldrig stått framför en kamera på det sättet. Det var en rolig upplevelse och efteråt käkade vi plankstek på Drottninggatan. Tiden gick jag blev gravid. Som 21 åring tyckte jag att den kroppsliga förändringen var jobbig. Var ungdomligt fåfäng men när Molly kom stärkte hon min självkänsla. Genom att ha älskat och vårdat henne har jag gjort detsamma till mig själv. Kan vi bara ta en sekund till att skratta åt hur hemskt jag klädde mig 😂. Hugo var då crossfit atlet och signad av Reebok. Han kittade även upp mig och tydligen var kompressionsstrumpor the shit. Hade även en identitetskris och testade alla möjliga hårfärger innan jag hittade ”min”. Som ni vet försökte vi bli gravida igen. Vi kämpade rätt länge och fick några missfall. Under min andra graviditet var fåfängan kring kroppen borta och jag kände mig vacker. Men sen kom Leonore. Kände mig som en lejonhona och ville skydda L från allt ont. Dock innebar Leonores födsel en förändring i familjen. Hon föddes första december och vi var rädda för rs virus. Mycket av sånt vi alltid gjort tillsammans gjorde nu Hugo och Molly på egen hand. Jag saknade Molly och tampades med dåligt samvete. Det kändes som att jag övergav henne och tog alla små tillfällen i vardagen till att vara Mollys mamma. Hjärtat blir större för varje barn men där och då hade jag älskat Molly längst. Med tiden blir allt som det ska. Vi landade och Leonore tog en naturlig plats i familjen. Det var när Leonore var bebis som jag började träna med Pischa och lärde mig att hantera en skivstång. Glöm inte bort att vi alla är nybörjare någon gång ❣️. Här hade vi en lycklig dag.. Jag hade för första gången fått träningsrelaterade sår på handflatorna. Det var jag glad över (😂). Den här lilla plutten växte. & växte. Jag blir varm i hjärtat när jag tänker på föräldraledigheten med både Molly och Leonore. Jag var så lycklig, lugn och harmonisk. Det var aldrig svårt att bli mamma, tvärtom. Rattade tydligen en bil stripad med min bloggadress. Skulle ALDRIG hända nu 🙈. Nu hoppar vi fram några år och befinner oss i hösten 2018. Strax efter vårt giftemål. Det hände något efter bröllopet, vi vart nyförälskade. Jag minns känslan så tydligt. Det är lite jobbigt att titta på bilder från Wörkout. Jag saknar gruppträningspassen otroligt mycket. Älskade våra kvällar här. Vår gemenskap. Kvalitén i träningen. Ingenting kommer någonsin vara lika bra som centret 🥲❤️.
