Godmorgon gänget! Lite strul som har behövts fixas nu under morgonen. Nu är det fullt ös i huset med att bygga kojan, det kommer att bli så häftigt och planeringen säger att den står klar nu på fredag. Tapetseringen i barnens rum och lekrum är klart, i sovrummet saknades det en rulle så nu har jag jagat rätt på ytterligare en som kommer levererad imorgon. Gardinskenorna blir också levererade idag, och på fredag kommer ett stort lass från Ikea. Puh! Nu börjar round två verkligen att komma smygandes, allt ska upp och Hugo har ska in i helgen och börja skruva ihop så mycket som möjligt, jag tar kidsen. Annat kul som händer i veckan då? Imorgon ska vi på en premiär av ett nytt lekland, på torsdag kommer Trygghansa och Life in mind hem till oss. Vi ska ha en HLR utbildning tillsammans med familjen. Man vet aldrig när olyckan står framme, och jag övar för att det ska sätta sig i muskelminnet. Om en vecka går flysslasset och jag är så trött på att bo i röran. Överallt står det kartonger hemma, och det är inte trevligt alls. Som jag ska slita i det nya huset för att få i ordning så mycket som möjligt. Barnen kommer att sova borta den första natten så att vi verkligen kan använda våra händer. Nästa fredag åker vi på en hemlig weekend. Det känns behövligt och jag längtar efter lite lugn och ro. Hugo kommer förmodligen att gå vidare i crossfittävlingen och vi håller på i detta nu att pussla så att jag kan följa med den aktuella helgen till madrid för att heja. Efter tävlingen så tänkte vi sätta oss på ett plan till Ibiza bara för att få två riktigt roliga dygn tillsammans. Igår kom jag över en artikel om "fem årskrisen". När man har varit tillsammans i fem år kan det tydligen komma en liten kris. Jag har ödmjukt säga att jag hitills inte känt en kris mellan oss. Givetvis är det tråkigt ibland, och man kan ha det kämpigare än vanligt. Jag vet inte vad det är, vad det är som gör att vi faktiskt inte tröttnar på varandra. Jag vill tro att en kärleksrelation bygger mycket på vänskap. Vi är verkligen bästa vänner, och jag upplever det som att vi skrattar mycket tillsammans. Jag är inte rädd för en kris, jag är villig att kämpa för Hugo. Det skulle krävas otroligt mycket för mig att ge upp, och jag tycker att han är värd att kämpa för. Serien som jag följer just nu heter "Bonusfamiljen". Där går paret i terapi och gud vad jag avundas. Tänk vad skönt att gå i parterapi en gång i veckan, och bara bolla det som händer. Det skulle säkert elda upp, och vi skulle tycka oense. Men så är livet, det är inte enkelt att leva med en annan person jämnt. Det är inte alltid röda rosor, det är en berg och dalbana att dela sitt liv med någon annan. Jag är glad över att jag får ha vår berg och dalbana med just Hugo <3 Bae. jag älskar när Hugo är snaggad, Kruxet är att han själv har snöat in sig på långt hår just nu. Men god damn vad snygg han är i snaggat! Vi tar en liten kik: En gång när Hugo bad mig om hjälp med rakapparaten, det blev lite fel hahaha
