År 2014 var ett bra år och ett tufft år. Vi njöt av vår fantastiska ett åring men drömmen om ett till barn kom till liv. Vi bestämde oss den sommaren för att börja försöka. Då naiva och omedvetna om hur lätt det faktiskt kan bli fel. Vi var lyckligt omedvetna om hur tuff hösten skulle komma att bli. Tur det. Jag brukar alltid säga att idag ska man vara glad och oron kan vänta till senare. Till dig som är gravid, är det bra idag så kan man försöka fokusera på det. Blir det missfall imorgon så kan man spara tårarna tills dess. För då får man iallafall en bra dag när man inte vet. Det var himla tur att vi redan hade en diamant. När det var ledsamt så var Molly ett ljus i tillvaron. Livet fortsatte och jag vill tro att allt händer av en mening. Hade vi inte fått två missfall så hade vi aldrig fått Leonore. Och för Leonores skull skulle jag gå igenom en rad till elände. Vi unnade oss lugn och ro. Förut var det fest och dans som lockade men det ändrades. Jag älskar yasuragi just för att platsen ger mig lugn. Molly var en liten boxbebbe precis som Leonore också är nu. Träning är något naturligt för våra barn just för att dom har varit med sedan en tidig ålder Min standardklädsel-träningskläder. Idag har jag två stora lådor för mina träningskläder. Det är mer plats än vad jag har till mina byxor och tröjor. Hösten kom och jag blev rödhårig. Det här är den första bilden på mig som nygjord. Från blond till rött och jag älskade det. Hade det inte varit så himla mäckigt att vårda det röda så hade jag behållt det I den här vevan fick jag mitt första missfall och det är inte spciellt mycket bilder på telefonen från den här perioden. Men livet med Molly och Hugo fortsatte och vi höll humöret uppe. Det var tufft för alla i min närhet väntade deras andra barn. Många gånger hade jag låga tankar om att det aldrig skulle gå för oss men jag slog bort dom och fokuserade på det jag faktiskt hade istället Jag och Molly prydde omslag för Mama, det var riktigt kul och ärofyllt I Januari började jag plugga och helt ärligt så förstår jag inte hur jag lyckades få ihop det så bra. Det visade sig vara väldigt enkelt att plugga och ha familj samtidigt. Det som inte fick lika mycket plats i mitt liv var träningen och jag minns att jag kände mig tom. Från att ha varit totalt ointresserad av träning bara några år tidigare till att känna ett dagligt begär, det var stort för min personliga utveckling. Min fina. En främsta suporter. Du får mig alltid att skratta oavsett om jag är sur eller om jag gråter. Du låter mig få känna mindre roliga känslor men sen får du mig att relativt snabbt vända blad. Din inställning har smittat av sig och du har gjort mig till en starkare person många, många gånger. Du finns alltid där för mig och den trygghet du ger mig är ovärdelig. Tack för att du låter mig vara glad, arg, ledsen, orolig, osäker och lycklig. Tack för att du låter mig känna precis som jag vill men att du sen alltid vänder om till att fokusera på det positiva Efter att ha lagt barnplanen på hyllan dröjde det inte länge fören vi plussade för en tredje gång. Denna gång var det Leonore. Denna gång var det meningen. Denna gång vågade vi först inte att glädjas men inom mig så jublade jag. Det var en himla rolig termin i skolan och jag ser fram emot att ta upp stuiderna i sinom tid Bio med Jessica och Steph. Här var jag i vecka fem med Leonore och jag berättade för dom att nu äntligen är vi gravida igen. Då låg redan Tigra och Haylie i tjejernas magar Det bästa sättet att avsluta en dag är tillsammans med barnen i soffan/sängen. Vi är beroende av mys, kramar och pussar Vecka 13 och veckan som vi gick ut med att vi väntade barn igen. Nu vänatde en graviditet som vi längtat efter och jag njöt verkligen av denna graviditet. Med Molly tyckte jag inte alls att det var mysigt, jag ville bara föda och få vara mig själv igen. Men inte med Leonore, då tog jag vara på graviditeten på ett annat sätt. Vi kikar tillbaka på hur graviditet nummer två såg ut imorgon =)
