Det är inte lätt att möta en tre årings starka vilja. I morse kändes allt hopplöst, det var bara bråk innan vi kom ut ut stugan. Det är stor skillnad på att resa till värmen vs vinterland med barn. Vid poolen är allting enkelt medan det är riktigt svettigt att få på 100 lager med kläder, prova ut rätt storlek på pjäxor och liknande. Däremot känner vi oss långt ifrån ensamma. I backen både ser och hör man gnabben mellan barn/föräldrar eller mellan föräldrar. Och det kändes skönt att se att vi inte var ensamma Jag andades 10 djupa andetag och försökte tänka positivt. När Leonore väl kom upp på skidorna så vände ALLT. Hon tjicknade av skratt och mitt och Hugos hjärta smälte, som alltid. Deras härliga skratt gör så att de svettiga situationerna som att sätta på hundra lager med kläder värda. Hos Molly finns det en enorm glädje i skidåkning och vi hoppas att Leonore kommer att dela den om ett par år men jag biter ihop för Mollys skull. För att hon ska få åka med för backarna⛷ Vi får göra det här med fjällen resa på barnens villkor. Efter skidskolan delade vi upp oss, Hugo och Molly åkte upp i liftarna medan Leonore behövde äta lunch. Vi hittade ett lekrum och fortsatte sen med att åka pulka. Pulkan blev dagens höjdpunkt för mig och Leonore, gud vad vi skrattade. Det behövdes efter att ha känt hopplösheten på förmiddagen! Fram mot eftermiddagen träffades alla igen, men jag och Leonore gick upp till stugan lite tidigare. Det blir bättre så, och så får jag och Hugo ta igen tiden ikväll? Påväg till frukosten Först ville Leonore inte vara med på skidskolan. Hon satt i mitt knä och laddade, efter en stund ville hon testa Har en känsla av att det inte kommer bli mycket skidåkning för min del? Deras glädje blir verkligen ens egna också? Den här loppan bara gasar och kör, det är verkligen fina och många backar här hon kommer att upptäcka! Molly är inte rädd för att göra illa sig. Det är en av hennes styrkor. Inga vurpor skrämmer henne, hon reser sig upp och fortsätter
