Jag ligger fortfarande nedbäddad i soffan med Ipaden på magen. Är inne på olika hemsidor för bebis och gravida. Det slog mig hur mycket nytt jag får ta del av för varje vecka som går i min graviditet. Jag hade ingen aning om att fostret utvecklas i den raketfart den faktiskt gör. Innan min graviditet tänkte jag "det är inget liv fören tiden efter sista veckan för abort". Abort kan man väl göra fram tills vecka 18? I vecka 14 som vi befinner oss i händer det ju hur mycket som helst. Att jag är helt hormonvrickad just nu gör ju att jag börjar gråta för varje framsteg jag läser om. Att våran bebbe kan kissa fick ju mig att fälla kanske 401 tårar. Min lilla ängel har hunnit sätta ett sånt perspektiv på mitt liv... Jag tänker på hela tiden ska du veta bebben. Trots att du finns så nära mig känns det så långt bort. Jag längtar tills jag får krama om dig och pussa på dina rosiga kinder. Pappa längtar också efter dig och kommer säkerligen vara lite rädd för dig i början. Men visst kommer du lära oss att bli föräldrar skrutten =) Jag lovar att du kommer komma ut i en trygg miljö fast att du kanske nu känner att din miljö är ostabil. Jag är sjuk förstår du, kanske därför det känns som att du badar i en varm källa just nu. Min högsta önskan är att vårt barn ska vara friskt. Jag kommer givetvis att bli världens gladaste mamma oavsett om vi får en son eller dotter. Jag vill verkligen inte veta vad det blir för kön fören vid förlossningen och jag ska försöka vassa på mina argument för att försöka få Hugo att också vilja vänta. Här kommer det en lite mer utförlig text om vad det är som händer i min mage den här veckan.
