Godnatt | Paula Rosas blogg

Jag har haft en riktig piss dag idag. Allt har gått fel och jag känner av mina humörsvängningar mer än någonsin. Det värsta är att den personen som står mig närmast får ta smällen, alltså Hugo. Jag som vanligtvis är en sån glad tjej har helt plötsligt förvandlats till en lätt irriterad tickande bomb som smäller av för minsta lilla. Jag som i vanliga fall älskar att umgås med Hugo har knappt stått ut med honom det senaste dygnet. Jag känner inte igen mig själv och har känt mig nedstämd och ledsen.

Jag saknar mig själv.. När jag är glad och skrattar. Bara en dag ifrån det gör en drastisk skillnad på hur jag mår. Humörsvängningarna tar ifrån mig min sprudlande personlighet och jag gillar inte den här sidan utav mig själv. Jag vill inte bli förknippad med egenskaper som torr och tråkig. För det är så långt ifrån mig man kan komma, i vanliga fall.

Jag vet att jag inte helt kan skylla ifrån mig heller på att "det är humörsvängningarnas fel". Jag vet att jag är en tjej som kan argumentera in i den sista och gärna vill ha sista ordet. Jag har ett hett temperament och besitter den tråkiga egenskapen långsint. Jag kräver ingen special behandling men tycker att Hugo kan försöka möta mig på halva vägen, att ha lite mer överseende än i vanliga fall och framförallt försöka förstå att det faktiskt händer en hel del i min kropp som får mig lite ur balans.

Jag blir oerhört påverkad utav att det ligger ett os av agg i luften med någon jag bryr mig om. Ni som har varit gravida, hade ni humörsvängningar? Hur påverkade det er relation? Avtar humörsvängningarna med tiden eller är det bestående under graviditeten? Jag läser allt ni skriver och tycker att det är roligt när ni skriver om era egna erfarenheter. Jag tror att jag behöver få höra att jag inte är ensam i det här.