Lyssnade på NRJ under förmiddagen där dom frågade vad vi tror att svensken skäms allra mest över. Lyssnarna ringde in och gav flera förslag. ”Vart man bor”, ”över sin partner” (har nog bara skämts över Hugo en enda gång och det var innan barnen och han blev lite för full på en midsommar tillsammans med min familj?). Rätt svar var... ... När vi har det stökigt hemma och får oväntat besök! Agree, det tycker jag också är pinsamt. Egentligen är det larvigt att vi bryr oss, som att det skulle säga något om oss. Att vi är lata eller så. Andra saker som jag tycker är pinsamt/skäms över: -Jag tycker att det är oerhört jobbigt om min mage kurrad så att någon annan hör. Det har blivit bättre med åren, men under skoltiden skämdes jag ihjäl om min mage skrek efter mat under lektionen TB till i somras när jag skämdes över min lilla lugg mitt på huvudet (minns ni när hårtorken på sats brände av mitt hår?) -Strategiskt valde jag kläder när jag var yngre. Gråa, åtsittande tröjor var livsfarligt. Inte kunde man gå runt med svettfläckar under armarna! -Jag skäms jättemycket när jag kommer sent. Hatar att komma sent, jag är en sann tidsoptimist. -När det blir ”medges ej” när man ska betala... Där står man och känner sig dum. ”Eeeh jag har pengar, ett ögonblick ska bara föra över. Hen kan gå före!”. Läs Hugos inlägg när detta hände och jag gjorde livet lite jobbigare för honom HÄR? -Stressen som uppstår i min själ när någon säger ”du har något vid näsan...”. VAD, VART? Ändå försöker man ta bort det så diskret som möjligt! -"Mamma tog bort sitt skägg på snippan". Tack älskade barn för din brutala ärlighet vid lämningen på föris.. Nu går jag tillbaka till bilen och skäms ihjäl? Jag och Hugo skiljer oss åt på en punkt, och det är huruvida vi kan/vill göra nummer två på offentliga toaletter. Jag vägrar! Medan han bara kör, vart han är befinner sig. Vad säger du? ?
