God morgon från torsdag och vabb 🤧.Sjuklingen är Leonore. Jag tycker så synd om henne, hon ligger stundvis helt utslagen. Hon har inte gjort något annat än att vila, sova, dricka och slicka på isglass. Jag blir hemma med henne idag och tänkte passa på att städa.Jag brukar köra ett städrace på fredagar, men kan lika gärna köra på idag. Leonore vill att vi ska rensa och färgkoordinera hennes garderob (🤣). Senare ikväll ska jag på skönhetsgala. Snacka om kontraster! Saft till sjukling och kaffe till mamma Ansökt: Till kollo! Nu är ansökan för att söka till kollo i Stockholms stad öppen och stänger den 13:e mars. Jag var själv ett kollo-barn och har verkligen velat att tjejerna ska få uppleva kollo. Molly har åkt flera gånger.Nu till sommaren har vi sökt till flera kollogårdar. Vi har sökt tillsammans med barnens kompisar och håller nu tummarna och tårarna för att alla ska komma in 🤞🏼.Matchande tatueringar: Yay or nej? Jag och Hugo började prata om det lite på skoj, men nu är jag typ taggad? Har du någon matchande tatuering med antingen partner, vän eller familjemedlem? Hur gullig? 🙈 Dök upp ett minne: På en post från Facebook. Jag minns detta så väl. Hur tuff löpningen och kilometerna var. Jag kände att jag ville ge upp, men en deltagare ur laget lät mig inte.Jag möts ofta av andras uppfattning, att jag skulle vara någon form av träningsmonster. Att jag lyfter tungt, springer snabbt och aldrig har några motivationssvackor. Den bilden stämmer inte.Vissa dagar känns det som att jag knappt duger, skivstången känns tung som bly och min vanliga löprunda känns som fem mil. Men jag ger mig aldrig och tillåter mig själv att ha dåliga dagar utan någon som helst värdering.Minnet från Facebook fick mig att stanna upp. Hur långt jag ändå har kommit och hur självklar träning har blivit i mitt liv. Jag startade verkligen från noll. Om jag kunde, då kan fan alla. Jag var den lataste, med noll kondition och pannben 😂😂.
