Godmorgon tisdag, vi startade vår morgon med vår vanliga morgonrutin med en promenad till förskolan. 10 dagar kvar till sommarlovet, och vi har cyklat/gått nästan varje morgon tack vare att tjejerna (läs Molly) är så glad i sin cykel. En sträcka på ca tre km! High five på oss! Bilder från igår: Fick SÅ många frågor om gårdagens klänning! I och med att jag skulle på en sommarlunch med Cubus tänkte jag att det var passande att klä mig just i en klänning från Cubus Ni anar inte hur mör jag var här, efter ett pass med Kalle. Vi är inne i en fyra veckors period där vi bygger rumpa. Så min röv har ständigt träningsvärk och låren är fulla med blåmärken! Lyrrit att få gosa med lila Milo varje vecka. Känner ingen sötare hund än Kalles! sommarlunchen höll till i Fåfängans lusthus Det var så himla mysigt! Jag har faktiskt en tanke om att bjuda hit mina tjejkompisar och fira min födelsedag senare i sommar. Just i det här lusthuset Bjöds på fantastiska sallader. Denna med cheeeeevre På eftermiddagen hade Molly fotboll och Leonore var snabb som vanligt Och på kvällen var det föräldramöte i Mollys nya skola. Här var jag trött Idag: Jobbar jag fram till lunch och sedan ska jag och Molly åka och hälsa på i hennes nya skola. Hon ska få träffa pedagoger och ett gäng barn som kommer att bli hennes klasskamrater. Ikväll kommer Hugo hem och vi ska gå på primären av Mosebacke tillsammans med Lisa och Jonas. Trygg: Kände mig varm i hjärtat igår efter föräldramötet på Mollys nya skola. Den hon ska börja i är helt ny, den kommer att stå klar i augusti. Pedagogerna var ärliga i att dom inte riktigt vet hur allt kommer att bli, men att samtliga har flera års erfarenhet av att vistas tillsammans med barn. Förskoleklass året kommer handla om att skapa en trygghet för våra små kottar. Och det var precis det jag kände när jag satte mig i bilen efter mötet. Trygg. Jag som förälder till en blivande elev känner mig trygg. Det kommer bli väldigt, väldigt roligt nästa termin. När min lilla bästis äntrar skolan, och alla dess utmaningar. Utmaningar: På tal om utmaning. Igår fick jag en sjuuuuuk utmaning. Jag har dialog med ett företag för ett potentiellt samarbete. Det kommer bli sjukt ärligt, för jag kommer utmanas om jag väljer att tacka ja. Den 7e september går halvmaran i Stockholm. Ett lopp på 21 km. Och tanken är då att jag ska springa det!!!!! Herre min gud säger jag bara. Med en skräckblandad förtjusning har jag funderat över detta sedan igår. Kommer jag att klara det? Tackar jag ja, så finns det inget annat alternativ än att till försöka nå målet. Att faktiskt ta mig igenom ett lopp på 21 km. Jag har aldrig sprungit mer än milen men känner mig stark i löpning. Med lite pannben och coachning tror jag att det kan gå. Vad tror ni? Fixar jag det? Bör jag anta utmaningen? Tankar just nu: Molly är verkligen glad i sin cykel och jag tycker att det är så himla trist att vi inte har fått till det, som familj. Tjejerna har alltid haft sparkcyklar och cyklar, men vi har gått/sprungit bredvid. Har en tanke om att inom kort låna min mammas cykel och bjuda ut Molly på en dejt. Att vi två har en mor och dotterdag. Då tänkte jag att vi skulle cykla till en resturang som serverar tacos (Molly älskar tacos). Det är en cykeltur på ca sex km. Fixar hon att cykla totalt 12 km med ett stopp med lunch/middag tro? Tisdagens citat: ”Du kan om du vill”
