Godmorgon från ett insnöat hus. Hugo skottade igår olika gångar för att vi kan kunna komma fram till ytterdörren osv. Jag tror att dessa gångar kommer att vara borta i eftermiddag. Det ska snöa idag igen. Det är vackert när man är inomhus men bedrövligt när man ska någonstans. Vi bestämde att vi ska ha en lekdag utomhus i helgen med våra vänner. Vi har barn i ish samma ålder och jag gick igång på snöleken. Jag minns när jag gick i mellanstadiet. På rasterna hängde vi på fotbollsplanen och byggde stora borgar av all snö. I borgarna laddade man med bomber, det vill säga snöbollar och när allas snöborgar var klara började det - det stora snöbollskriget. Jag vill bygga snöborgar i helgen. Pax för att inte vara i Hugos lag så att jag kan mula honom. Barnen ska såklart vara med så arean kan inte vara för stor. Leonore får hänga med så gott det går men nu känns det som att vagnen måste följa med vart man än ska så att man kan värma henne. Hellre snöborgar än snögubbar men jag gissar på att vi kommer bygga ett ex antal snögubbar innan den här vintern är slut. Hur kan man vara en morgonmänniska? När vänder det och när slutar man vara morgontrött? Jag tror att jag är ett hopplöst fall, morgonen är ingenting för mig jag väljer hellre sömn men det gör inte våra barn
