Vi är tillbaka från barnläkaren. Leonore andas ansträngt och det är slemmet som är boven. Vi fick med oss en inhalator, precis en likadan som Molly har (hon har förskylningsastma) så det känns tryggt med något vi är bekanta med. Nu ska vi medicinera Leonore likadant och redan nu märker jag skillnad på hennes andning. Det är vidgande och hon har kräkts två gånger, bara slem. Det känns så himla bra att det har fått lämna hennes lilla kropp, bara det att då oroar jag mig istället för att hon inte får i sig något av mjölken. Elände är vad det är men vi ligger båda och bara vilar och hoppas att detta snart ska vara väck. Tills dess får Hugo hålla låda, jag läste två av hans senaste inlägg och blev full i skratt. Då vet jag vart han tar vägen när han helt spårlöst lyser med sin frånvaro här hemma =) Läs hans inlägg som handlar om 7 saker han inte gjorde innan han fick barn här Och skillnader mellan mig och Hugo enligt honom här
