Handläggaren på socialtjänsten ringde upp mig igår efter att ha pratat med Hugo under förra veckan. -Hon ville nog bara få det bekräftat från mig att Hugo/vi hade samma uppfattning om situationen. Om du har missat vad som har hänt så fick vi en orosanmälan gällande Molly i förra veckan, läs HÄR. Handläggaren förstod också att vi hade blivit indragna i en karusell som inte gällde oss. Hon tyckte att ett eventuellt möte kändes onödigt och vi var påväg att lägga på kom ytterligare frågor: -Hur mår Molly överlag? -Hur ser Mollys nätverk ut? -Aktiviteter, vardag? Jag var inte alls beredd på dom följdfrågorna och svarade trots att jag tyckte att det kändes förnedrande. Kände att vi inte har något att stå till svars för eller ”försvara”. Vi är bara glada att detta förhoppningsvis ligger bakom oss nu och att socialen arkiverar denna orosanmälan på oss. Jag skrev faktiskt ett meddelande till Anna, där jag sakligt skrev att hon har sårat både Hugo och mig. Satt oss i en lustig sits och att jag tyckte att hon var skyldig oss en FET ursäkt. Skrev också att jag hoppades att detta är sista gången som hon är i kontakt med min familj. Vet ni vad hon svarade? Hon kände sig påhoppad... HON kände sig påhoppad, inser hon inte själv ironin i det? En annat lustigt sammanträffande var att produktionen som gör ”Trolljägarna” ringde mig i förra veckan. Dom frågade om det någongång har hänt något lustigt via nätet/vårt arbete/sociala medier. Hon höll på att tappa andan när jag sa”ja vi fick en kallelse av socialtjänsten just idag”. Vi kommer inte vilja gå vidare med det här och medverka på Trolljägarna. Annas handling var ytterst märklig, och hon kunde aldrig hänvisa till källan. Hon ändrade sig från ”att ha fått tips i en Facebook grupp” till ”fick ett privat meddelande som jag tyvärr inte har kvar”. Hmm...
