Det har gått så långt att jag tappar orden och säger som barnen: - Kan du kamera/bilda mig? Detta säger Molly fortfarande och jag har liksom glömt bort att det heter fota. - Vill du ha tete? Det är så otroligt gulligt när minskningen börjar forma ord. Tete är alltså äpple och är naturligare för alla i familjen att säga just nu. - Leonore, vill du ha Näni? Samma här. Näni är Leonores ord för välling och det vet alla i familjen om. - Sätt på skorna på båda fotarna. Det började med när Molly skulle börja säga saker i plural. Fotarea, handarna, bokarna. Trots att Molly har gått vidare och nu säger korrekt säger vi fortfarande så. - Lukna. Det bästa ordet av dom alla. Lukna är lukta och när Molly undrar vad hon sa när hon var liten så börjar jag alltid med att berätta om detta. - ”Mormor jobbar inom äldreomsorgen”. - Vadå är dom ledsna dom gamla mamma? - Jag älskar dig. Aldrig någonsin har jag sagt denna mening i samma takt som nu. Flera gånger om dagen. Hellre en gång för mycket än en gång för lite.
