Godmorgon onsdag! En sista arbetsdag tillsammans med Mikaela innan vi stänger för den här terminen. Det ska bli skönt att bocka av alla samarbeten senare i eftermiddag. Kändes dock som att jag gick upp i gryningen, vilken lyx vi har här i Sverige som har inkluderande lunch i skolan. Det här med att fixa med matsäck till Leonores gymnastikläger är tidskrävande! Glimtar ur telefonen: Så for hon. Min lilla, stora taggade kollotjej. Molly finns i mina tankar precis hela tiden och jag är så glad för att hon nu lever sitt bästa liv. Fick ett trevligt midsommarbud från Lazy Estate - En alkoholfri dryck. Nya smaken White Tea Kombucha finns nu på Systembolaget. Så himla fin korg! Vi fick bilduppdateringar om hur möbleringen går i Marbella😍. Jag hämtade Leonore och så åkte vi till kajen och badade med Juni. Leonore: Vad gör Molly just nu? Paula: Det vet jag inte älskling, men hon kanske också badar. När vi kom hem var tomrummet märkbart. Leonore saknar redan sin storasyster och frågade frågor kring kollo. Hur ser det ut, vad gör man, hur sover man. Paula: Nästa sommar får du också söka till kollo. Ska mamma söka till både dig och Molly så kan ni åka tillsammans? Leonore: Jaaa! En tröst i saknandet var iallafall att sova mellan mig och Hugo. Helan och halvan Gårdagens två tankar: Överhörde en förälder vid avlämningen igår. Hen sa att föräldrarna skulle åka utomlands idag. Men barnet på kollo då? Mamma föreslog för några veckor sedan att vi skulle åka till Finland över midsommar. Jag sa blankt nej, jag vill vara tillgänglig om det skulle hända något under kollo perioden. När jag var liten och var på kollo var en pojke med om en olycka. Vi skulle ta oss över en bäck men han tappade balansen och en gren gick igenom hans lår. Det här är ett minne som jag aldrig kommer att glömma. Mitt starkaste minne är kaninen. Han höll i en vit kanin men efter fallet var den röd… Föräldrarna har säkert en plan om något skulle ske men jag reagerade ändå. Min andra reflektion rör när man fixar naglarna. Fyllde på med akryl och lackade om mitt orangea lack till en vit ombre. Ni vet när man ska i med handen i den lilla ”ugnen”? När lacket inte är torkat och man långsamt, långsamt tar in handen i ugnen. Varje gång sitter jag med hög puls för att jag är rädd att komma åt någonting och förstöra lacket innan det har torkat. Allt med otorkat lack är bara panikartat! Nu: Måste jag starta den här dagen och den här dagens to do. I eftermiddag har jag en inbokad aw med en kär gammal vän. Det ser jag fram emot❣️.
