Vaknade: 40 minuter innan klockan ringde, inte jetlagens fel utan det låg någon (nämner inga namn) bredvid mig som skulle upp och träna. Denna någon lät som en elefant så jag vaknade? Det var mysigt att ligga och dra sig, och inte känna någon stress. Morgonens fråga: Jag blir hungrig så fort jag öppnar mina ögon. Det vrider sig i magen och kroppen bara skriker efter mat. Hur är det för dig? Blir du också panik hungrig eller känner du ingenting? När jag var tonåring hade jag strul med frukosten. Jag var så himla trött på mornarna och kunde aldrig äta, blev bara illamående. Tog alltid med pengar så att jag kunde köpa frukost i skolan istället. Så underlättar vi mornarna: Kvällen innan tar vi fram kläder. Jag är den som oftast hjälper tjejerna med håret och tänderna, medan Hugo bäddar och fixar saker runt omkring. Vi har rutiner på våra vardagsmornar och en regel som vi har är att inte gå upp försent. Är vi stressade påverkar det alla negativt. Idag: Idag kör vi bara halvdag. Vid lunch sticker vi mot Sälen och jag ser SÅ fram emot mysiga dagar i skidbacken. Morgonens tanke: Kör nog mitt sista träningspass för veckan idag. Tänker att vi kommer bli trötta av friluftslivet och att det blir mysigare att stanna inne i stugan och mysa på kvällarna. Efter flera dagars vila från träningen känner jag mig alltid stark, och det är faktiskt när jag vilar som det händer. I Vietnam blev det ett betydligt lugnare tempo i träningen men plötsligt så började musklerna på armarna att komma fram (och jag har verkligen kämpat med mina i grunden taniga armar). Så morgonens sista- var inte rädd för att vila från träningen! Godmorgon från mig och tjejerna?
