Ny nivå | Paula Rosas blogg

Separat tvåsamhet är över för mig. Jag kan inte välja när jag vill vara tillsammans och när jag vill vara ensam. Inte med Molly och inte med Hugo. Det är klart att jag kan vara ensam men inte på samma sätt som förut. Ibland kan jag sakna dejtandet. När allt var nytt och spännande. När man bodde på två olika håll och det kändes alltid lite pirrigt när man skulle sova över i början.

Jag minns att jag blev städtokig när en kille skulle komma hem till mig. Det kunde vara så att jag slängde in smutstvätten i städskåpet bara för att gömma den. "Det kanske är lite stökigt, jag har inte hunnit städa" haha yeah right. Efter Argentina så sov jag och Hugo med varandra i princip varje kväll. Vi har varit ifrån varandra en vecka som längst under de 2 åren som vi varit tillsammans. Det är nyttigt att sakna varandra för ens förhållande men i vår relation funkar det inte så bra. Jag mår dåligt om jag inte har dom som jag älskar nära mig. Hugo kände sig tom när vi var i Spanien tidigare i höstas.

Nu har jag gått till att bo i ett familjehem. Mamma, pappa, barn, bästa vänner, största kärleken i livet och en trio som aldrig kommer att brytas bor här tillsammans. Man plockar och vill ha det fint. Köper diverse saker och tänker på allt från porslin till färg på mattor. Men sanningen är den att det är dom man lever med och älskar mest som gör ett hem. Vårt hem är nu möblerad för att kunna umgås. Det känns viktigt för mig. Ett köksbord med möjlighet till att dra ut till större. Vi struntade i en divansoffa för att istället köra på soffa med fåtöljer så att man kan sitta i vardagsrumsdelen och se varandra. Ett centralt bord i vardagsrummet som inbjuder till spel. Barnrum som gör dom allra minsta nöjda och glada. Sånt känns aktuellt just nu =)