<p style="text-align: center;">Jag och Leonore är påväg in till stan. Jag ska in till bröstcentret som jag fick en remiss till i fredags. Jag har valt att inte tänka på knölen, men nu när jag börjar närma mig kliniken så smyger oron fram. I mitt sunda förnuft så vill jag verkligen tro att det inte är någon fara. Jag ammar för sjutton bullar!! Klart att det är något relaterat till det. Men tänk om… Jag vill inte dö. Jag har inte satt två barn i världen, för att lämna dom. Usch vilken orättvis värld vi lever i hörni. Människor vi älskar tas dagligen ifrån oss i diverse sjukdomar/olyckor. Döden ska bero på ålderdom. Punkt. Där man kanske själv känner ”Nu har jag faktiskt levt klart”.</p> <p style="text-align: center;">Jag känner inte så. Jag har inte levt klart. Därför tar jag tag i denna oro nu och får det överstökat. Sedan kan jag blicka framåt och tagga till inför Grekland. Bilen är packad med alla väskor. Molly går halvdag sedan drar vi ut mot Arlanda. Hugo hänger med oss till kvällen, sedan är det dags att säga hejdå. Vi drar till Grekland, han drar till Spanien. Hugo kör EM i crossfit och det är riktigt stort. Egentligen hade jag velat sitta på läktaren och hejat, men det går inte med två små barn i sex dagar. Nästa gång kanske när barnen är äldre och kanske till och med han stanna hemma med familjemedlemmar.</p> <p style="text-align: center;">Nu håller vi tummar och tår för att detta ska gå bra, ha en fin morgon sålänge =)</p> <p style="text-align: center;"> </p> <p style="text-align: center;">
