Godmorgon måndag! Jag hoppas att du har haft en fin helg. Har du fort semester? Har du börjat arbeta än? Vi har vår sista lediga vecka så nu ska jag verkligen ta vara på tiden med barnen. Leonore är liten ännu men nästa vecka är det dags att lämna av Molly på föris. Nästa vecka har jag måndag till torsdag uppbokad i möten, möten, möten, inspelningar och på det events och liknande. Jag både längtar och fruktar för just nu känns min hjärna lite dåsig. Mina största projekt denna sommar har varit att lösa lunch till barnen så jag vet inte riktigt hur jag ska väcka liv i hjärnan faktiskt men det ordnar sig för det gör det alltid! Status på oss då? Vi mår bra och jag har fått en grym blandning av family-time, kids-time, me-time, frieands-time och we-time. Fotbollskupp, en heldag med Jessica och ungar, Hugo var på bio med Molly och andra dagen gick vi två på teater. En blanding av mycket men ändå så har vi gjort det som vi gillat allra bäst denna sommar- hängt i studsmattan. Lite bilder från när vi lekte med Jessica, Kiara och Tigra. Fler bilder hittar du på Jessicas blogg här. Tigra är så mysig. Så pussig och kramig, det är fantastiskt att se. Så himla kul att Leonore och Tigra också får en kompis i varandra Våra rackarungar Idag ska jag och Molly till bvc med Leonore. I vintras tyckte jag att det bara var ångest att gå till för att Leonore dippade i sin kurva. Hon är liten av naturen och vägrade flaska. På det fick hon rs-virus som gjorde hennes första tid tuff. Ändå så uppfattade jag aldrig henne som missnöjd eller inte mätt. Hon visade aldrig dom signalerna men ändå så sjönk hon i kurvan. Kurvan och mitt barn gick inte ihop och på ett sätt irriterade det mig att vi började boka in tätare kontroller. Jag kände mig lite förödmjukad i min roll som mamma och jag var aldrig orolig över Leonore och bestämde miic för att inte fokusera på kurvan utan istället fokusera på det jag kunde se och ta i- Leonore och hennes utveckling. Idag är det dags för åtta månaders kontrollen och det känns som en riktig come back. Tillbaka kommer en tjej som fort är liten men stark som en oxe. En tjej som kan sitta, krypa, resa sig upp, gå med hjälp, en som kan vända sig och vrida sig åt alla håll. En tjej som lärt sig säga pappa och titta. En tjej som nu har en god aptit och som nu springer till köket så fort hon hör en flaska med välling skakas. Det känns som en bra come back efter alla dom där oroliga blickarna som jag kände av så väl där i början. Jag uppskattar bvc med ibland har besöken bara gett mig mer lidande än när jag kom dit. Jag förstår att det finns kurvor och rekommendationer, upplysningar men vi alla är olika. Vi är olika typer av föräldrar och vi har olika barn. Ibland önskar jag bara att just vården var lite bättre på att känna. Bilder från helgen- en kväll på framsidan
