Lördagsfunderingar | Paula Rosas blogg

Jag har fött barn, hur häftigt är inte det egentligen när man tänker efter? Förlossningen är lite som en dvala för mig såhär i efterhand. Jag och Hugo har två helt olika upplevelser från dom 5 timmarna som vi befann oss i förlossningssalen. Jag säger att det gick asbra medan Hugo tänker på hur jag försvann från honom på grund av smärtan. Jag tog aldrig någon epidural och jag vete sjutton hur jag klarade mig med att bara andas genom värkarna. För dom var starka, det gjorde hemskt ont mellan att vara öppen 7 cm till 10 cm. Jag är ändå stolt över mig själv. Att det gick så bra och att det kom ut en perfekt och frisk liten flicka trots att hon var nästan tre veckor för tidig. Jag hade gått igenom en förlossning tusen gånger bara för att ge min dotter livet.

Nu har det nästan gått 6 veckor sedan hon kom och det har ju självklart hänt lite med kroppen. Jag har gått ner 12 kilo och verkar ha fastnat här. Mitt ansikte ser ut som det brukar göra och mina nyckelben kom också tillbaka ganska snabbt. Men desto längre ner man kommer på kroppen desto svårare inser jag att det kommer bli att träna bort graviditeten. Magen har dragit åt sig rätt bra men den är slapp och svag. När man är gravid så delar sig magmusklerna och det kommer inte bli kul att försöka få tillbaka dem. Det är tufft att träna mage men jag har gett mig fan på att jag ska fixa det. När man går upp i vikt så har man oftast partier på kroppen som det lägger sig på. Mitt parti är rumpa och lår. Det har jag också gett mig fan på att träna upp igen.

Det var någon som sa till mig att man kan tänka " 9 månader upp, 9 månader ner". Det är ganska bra att ha den meningen i bakhuvudet så att man inte jagar upp sig själv allt för mycket att komma tillbaka till den form man trivs med och mår bra av. Jag har ungefär 9-10 kilo plus över min normalvikt. Jag vet inte om jag vill eller kan gå ner allt utan tänker att jag istället testar mig fram med en blandning av styrketräning och konditionsträning för att se hur min kropp reagerar och hur musklerna lägger sig på mig. Jag kommer nog aldrig att se likadan ut som jag gjorde innan Molly började växa inom mig men det gör inget. Det är bara att fokusera på nuet och det är faktiskt viktigare för mig att må bra än hur jag ser ut. Jag har alltid varit mån om mitt utseende och det är jag fortfarande men att vara mamma till Molly kommer före det idag. Jag släppte utseendenojjan efter viktuppgången och bristningarna på ena höften. På tal om höfter, hur funkar det egentligen efter en förlossning när bäcknet vidgas? Jag upplever att mina höfter har blivit bredare med tanke på att jag mer eller mindre såg ut som en planka tidigare. Kommer höfterna "försvinna" om man går ner i vikt eller har man fått en ny kroppsform? Återställer sig bäcknet efter att det har vidgats? =)

Lite bilder från Thailand 2012

" Jag är halvchilenare och behöver inte smörja in mig"

Bergsklättrarna