<p style="text-align: center">Jag och min otur med en telefon fortsätter. Idag på öppna förskolan så tyckte Molly att min iPhone skulle dö. Det bestämde hon sig för genom att slänga ner min telefon i toaletten. Haha nu orkar jag inte mer. Jag har haft min skruttiga, trasiga telefon i väntan på att få min 6a som blev stulen i höstas. Nu har jag ringt till telenor och det var ett papper som saknades för att försäkringsavdelningen skulle skicka ut en ny telefon till mig.</p> <p style="text-align: center">Nu lever jag genom Facebook. Hugo har en gammal telefon någonstans som jag ska testa få igång. Jag har aldrig varit en sån som tappar bort saker eller gör sönder mina telefoner men nu har det hänt två telefonincidenter. Det kanske är menat att jag ska ha en gammal Nokia 33:10 (finns dom ens kvar?). Det är inte det lättaste att bli sur på Molly heller med sina stora, fina hundögon. ”Det är aldrig barnens fel” och det stämmer. Det var mitt fel att låta telefonen ligga. Det var otur att toalettdörren stod öppen och att Molly fick för sig att min telefon skulle bada. Det fanns inte så mycket att göra än åt skratta åt situationen. Om Hugo däremot hade råkat göra sönder min telefon, hade man haft samma tålamod och förståelse? Svar nej! Skumt hur man fungerar egentligen =)</p> <p style="text-align: center"><a href="http:https://ls-static.bonniernews.se/_amelia_/4497/2015/01/20121114-174408-1.jpg"> </a></p>
