Don´t you dare ”Lilla gumman” me. Jag kör in på en trång bostadsgata med endast en fil. När jag är genom halva vägen kommer en annan bil svängandes in på MIN gata trots att han borde ha väntat att svänga in tills efter att jag har passerat. Så vi kommer alltså att mötas. På min högersida står det parkerade bilar. På hans högersida är det en trottoar som han enkelt kan köra upp på så att vi kan korsa varandra och fortsätta i motsatt riktning. Det är för mig självklart att den som jag bäst möjlighet flyttar sig åt sidan, vilket är lättare att göra åt höger än åt vänster.. Oavsett kön eller bilstorlek. Så jag bromsar in och väntar på hans manöver. Ingenting händer. Haaaalllååå? Föraren drar ner rutan: Lilla gumman… ska du inte flytta på dig? Oooh no… I bilen satt det en medelålders man med ett flin. Paula: Nope. Det ska du göra. Ingen av oss flyttar på oss. Han blockerar vägen och går till slut ut ur sin bil och knackar på min ruta. Föraren: Du ska inte ta att backa ut så att jag kan köra förbi? Paula: Jag vet inte om du har svårt med hörseln, men jag kommer inte att flytta på mig fören du åker upp på trottoaren eftersom att du gjorde fel i att svänga in innan jag hade passerat dig, så DU får körs upp på trottoaren så att vi båda kommer härifrån. Föraren: Men lilla gumman… -Där brast det. Jag startade bilen och körde fram så att våra huvar möttes. Föraren: Va fan! Akta min bil! Ja jag flyttar på mig för i h*vete. Han åkte upp på trottoaren, pekade finger när vi passerade varandra och jag bara vinkade. Mansvider… han ville verkligen kränka mig och jag förstår inte denna maktkamp i trafiken. Idag stod jag på mig, och gjorde en high five med mig själv mentalt för att jag INTE lät honom vinna denna gång.
