Jag vet inte om jag lever idag. Kvällen/natten var en av dom värsta som vi har haft, sedan vi blev småbarnsföräldrar. Vid kl 22 vakande Leonore och vägrade att somna om. Såhär utvecklade det sig: Jag och Leotiki försöker somna om i vår säng Kl 23 börjar Molly att gråta. Hon har drömt en mardröm och kommer också till vår säng= barnen börjar leka istället för att sova. Jag går över med Leonore till hennes rum, och nattar. Vid 00:00 väcker Hugo mig. Han har varit och hämtat vår vattenscooter Kl 02 vaknar Leonore igen. Bära över Molly till hennes säng och tillbaka med Leonore till vår säng. I över en och en halv timme försöker jag, men det går inte. Hon somnar inte om. Hugo tar över och nattar lillan i hennes rum igen. Kl 05 springer Molly in. En lastbil som ska röja undan snö och strö grus över vägen står utanför hennes rum. Rädd, och vill sova med mig igen Kl 07 vill Molly kissa Kl 08 ringer klockan. Är jag i himlen nu? Vart är jag? Är det redan dags att gå upp? Kl 10 somnar Leonore om, jag dimper ner i sängen och har inte klivit upp än… Må jag glömma detta när barnen är äldre, det är en sådan liten tårtbit i ett större perspektiv men man känner sig överkörd. Sömn är något man kan glömma, dom första åren och det vet jag. Men usch vad trött jag är idag. När Leonore vaknar så drar vi till gymmet. Jag måste upp på bandet och bara skaka av mig den sömniga energin och byta ut om endorfiner ist. Kommer jag att stupa i säng vid läggningen idag? Förmodligen ja! =)
