Vad less jag blir...Varför kan inte jag få hitta min plats precis som alla andra nyblivna föräldrar? Jag blir mörkrädd när jag ser vissa kommentarer. Jag fick en dotter för mindre än två veckor sedan och har tagit henne före allt. Är det inte rätt förståeligt att bloggen blir sämre uppdaterad såhär precis i början? Jag hade all tid i världen innan till att blogga och jag kommer hitta en ny tid till att sköta den bättre lite längre fram. Just nu är allt nytt för mig. Jag lär fortfarande känna min dotter och vill ge henne all min tid. Visst sover hon mycket men då är jag hellre med Hugo och gosar med honom än att sitta på datan. Nu är vi båda två hemma och upplever exakt samma sak, det är inte roligt att blogga om exakt samma sak som han gör. Jag har hela tiden tänkt att jag ska komma igång med bloggen igen på måndag när Hugo börjar jobba igen men för första gången känner jag mig tvingad till det. Jag blir ledsen när jag ser att det finns dom som kallar mig lat. Varför är jag lat? För att jag ligger ner och vilar när min mamma är ute och går en promenad med Molly? Jag får höra att jag är lat för att jag sagt att jag ger amningen två veckor. Jag kämpade med den första dagarna men idag funkar det felfritt. Men om jag hade gjort ett medvetet val att inte amma, vilka glåpord hade jag fått över mig då? Jag respekterar kvinnors val att strunta i amningen av diverse anledningar till fullo. Bara för att jag driver en blogg så ska man få säga vad som helst till mig? Jag är inte mer än människa. Jag blir svinledsen när jag ser antydningar till att jag är en dålig mamma. Bara för att jag inte fotar och bloggar om när jag är uppe med Molly så antar ni att det bara är Hugo som är med lillstumpan. Bloggen har gett mig så mycket under graviditeten, det var så roligt att vi tillsammans skapade typ ett forum med en massa positiv energi och tips. Kan vi inte försöka behålla det? Jag, du och ni kan försöka stötta varandra istället för att dra ner varandra. Som nybliven förälder sitter man i en båt som är omringad av frågetecken och känslor. Jag kan absolut tänka mig att ta fram handen till er. Vi behöver absolut inte ha samma åsikter kring allt men vi kan dra dragkamp med respekt till varandra. Det gör fruktansvärt ont i mig att att se att det spekuleras i min mammaroll. Jag vill inte vara ledsen på grund av det när jag egentligen är världens lyckligaste. Jag hatar att vara såhär personlig och blotta ut mig själv på bloggen. Men nu gör jag det iallafall i hopp om att vissa av er ska sluta. Snälla sluta spekulera i saker ni inte har en aning om för både jag och Hugo gör vårt bästa för att komma in i våra nya roller...
