Godmorgon måndag, tänk att vi närmar oss våren och i vanliga fall ser den här perioden annorlunda ut. Vid skiften brukar jag dippa, när vinter går till vår men konstigt nog inte nu. Världen är redan full av elände så jag som människa känner mig så otroligt liten i sammanhanget. Jag glädjs åt positiva besked och det är som jag skrev igår, den rådande situationen har gjort skillnad. Gjort i helgen: Vi startade vår helg med att strosa i skogen. Vi sa ”trevlig älg” och gick på upptäcksfärd. Reflekterade kring att vi aldrig hängt så mycket i skogen & naturen som vi gör just nu Haft Crash turnering I lördags skickade jag ut familjen på promenad... ...& överraskade med caterad LYRRBRUNCH från The Pink Company! Vi hade bjudit över våra bästisar Jonas, Lisa och deras lilla plutt Juni också. Vilken boost det var att få träffas och umgås. Jag saknar verkligen familj och vänner. Hugo tappade hakan när dom kom tillbaka till den uppdukade, vackra brunchen. Hugo: "Jag känner mig alldeles för nerklädd, jag måste byta om för att matcha brunchen". & på tal om kläder. Hur avlägset känns inte vårnyheter och kläder just nu? Jag brukar alltid vara på jakt efter en vårkappa men det känns så himla långt borta. När ska man ens använda ”människokläder”? Jag lever i mjukisset & träningskläder just nu. Det är mitt vårmode! Hur ser det ut för dig? Två tokar från helgen, också i mjuka & sköna kläder från Gina I söndags hade vi prick tävling, vem kunde få ner flaskorna först med hjälp av en pistol? Molly har avancerat från "extra lätt att läsa" till "Lätt att läsa" Vi avslutade vår helg med middag framför Fem myror är fler än fyra elefanter Händer i veckan: Förutom flyktiga planer kring vardag, jobb och barnen känns det ovisst. Vi har liksom inga planer, förutom att jobba. Påsken är snart här och den hade vi tänkt fira i fjällen, men dom planerna är strukna. Molly fyller år och vi hade bokat gympasalen i skolan för ett kalas med kompisar, det är uppskjutet. Vi har lämnat in papper på hur barnen kommer att vara lediga i sommar, men vi har inga semesterplaner. Tanken var att bila till Marbella men det känns avlägset. Idag: Jobba & få ihop dagen med Leonore. Hugo jobbar också hemifrån idag, och vi har haft Leonore hemma. Hon har ingen plikt och det går rätt så smärtfritt att kombinera arbetsdagen och att ha henne hemma. Vi kör någon intervallform där vi byts av mellan att jobba och hänga med henne. Helgens sorgligaste tanke: Lilla Juni var ljuvlig. Både barnen och jag ville hålla och gosa. I allt bebisgos kände jag hur hjärtat värker efter fler barn. Hjärtat säger kör, hjärnan säger stopp. Just nu känner jag att jag inte vill sätta fler barn i den här världen pga situationen vi befinner oss i. Det känns hemskt att känna så. Helgens reflektion: Kom på mig själv när jag sa till Molly. Paula: Det är inte läge att försöka stegra med cykeln, ramlar du och gör dig illa har sjukhuset inte tid att hjälpa/laga dig. När jag hade sagt det stannade jag upp. ”Sa jag precis det där?”. Det lät så konstigt men det ligger faktiskt en sanning i det. Sjukhus och vårdpersonal har fullt upp. Vi kan bespara dom benbrott med mera. Vi har mänskliga skyldigheter och jag anser att detta platsar in. Att man nu faktiskt tar medvetna val för att hjälpa till. Genom att följa restriktioner och vara rädd om sig själv. Detta gäller framför allt skador, ska man föda barn är det en helt annan sak. Håller du med mig? Ha: En fin måndag
