Innehåller reklam för egen verksamhetGod morgon på er, Arbetsdagen gick i ett igår och idag ser ut att göra detsamma. Just nu är vi mitt uppe i förberedelserna inför öppningen av Restaurang Slottet, enheten vi öppnar på Haninge GK nu i vår. Vi ägare delar lite på oss, och jag, Hugo och Ziki (🥺) kommer att befinna oss här ute.Vi ser verkligen fram emot att slå upp dörrarna, välkomna både gäster och golfare och skapa en härlig mötesplats. Även här ute kommer vi att bedriva event- och festverksamhet. Det känns lite läskigt att jag och Hugo ska stå lite mer på egna ben men jag litar fullt ut på oss och våra fantastiska medarbetare. Vi söker faktiskt just nu erfaren servis- och kökspersonal. Låter det som något för dig? Maila en presentation eller ditt CV till:Paularosas.media@gmail.comSå tar vi det därifrån 😍. Glimtar ur helgen: I fredags tittade vi på The Zookeeper’s Wife. Herregud vilken gripande film. Jag grät flera gånger och hade ont i huvudet när eftertexterna rullade. Jag hade så gärna velat besöka zoot. Det ligger dock i Warszawa. Vi hade tänkt bo i Kraków under vår vistelse när vi vill besöka Auschwitz. Det känns lite långt att resa mellan städerna. Oavsett rekommenderar jag filmen starkt. Jag förstår verkligen inte hur jag kan ha missat den tidigare.”Den sanna berättelsen om djurvårdarna Jan och Antonina Zabinski, som räddade hundratals liv under nazisternas invasion av Polen genom att smuggla judar i tomma burar”. En fredag helt i min smak ♥️ I lördags var vi lite uppdelade. Molly hade en heldag med lilla mormor, Hugo jobbade och jag och Leonore fick en dag helt på hennes villkor. Allt från middag till aktiviteter och film.Leonore älskar verkligen att lägga pussel 🧩 Ziki fick leta efter sitt lördagsgodis gömt i ett salladshuvud 🍬 🥬 I söndags kände jag ett starkt behov av att samla hela familjen. Det är ändå påtagligt att Hugo numera jobbar många kvällar och helger. Min vi-samlar-hela-familjen-söndag gick dock sådär… Leonore pep iväg till en kompis och strax därefter även Molly 😂.Jag fick helt enkelt nöja mig med sällskapet av Hugo och Ziki. Vi tog en av årets härligaste promenader ute på isen och avslutade med lunch tillsammans.Inte fy skam ändå Reflektioner från helgen: Jag har blivit den personen som tycker till hos Stockholms stad 😂. Det jag reagerar på eller snarare saknar, är papperskorgar. Sedan jag blev hundägare går jag majoriteten av promenaderna med en bajspåse i handen. Jag hade mer än gärna slängt den tidigare, men det finns ju knappt några papperskorgar!Hade det inte kunnat placeras ut smarta lösningar för just hundägare? Fler papperskorgar per capita, tack.Tankar kring Farmen: För första gången någonsin följer jag Farmen. Ett program jag tidigare inte trodde var något för mig men alltså… Robinson har ingenting på det sociala spelet och pakterna här. Till en början tålde jag inte Stephanie, men ute på torpet har hon verkligen vuxit i mina ögon. Det är som att hon behövde en mindre grupp för att visa sina mjukare sidor. Nu hejar jag nästan på henne 😅. Bosse tycker jag också verkar vara en väldigt trevlig farbror. Jag förstår faktiskt inte varför de andra stör sig på honom.Kevin däremot spelar ett otroligt falskt spel och verkar vilja få ut både allierade och fiender.Vanessa har mest ryggrad av alla. Hon står upp för både sig själv och andra, och det respekterar jag verkligen.Och Nisse, jag gillade honom. Annorlunda, med en fin och rolig energi. Tyvärr lämnade han efter bråket mellan Pim och Jonas. Jag förstår sammanhanget av konflikten, men det känns ändå som att det skedde mer när kamerorna inte rullade? Vem hejar du på? Veckan som kommer: Den här veckan består som vanligt av jobb och att få ihop livspusslet hemma. Ett projekt i sig som kräver både framförhållning, planering och fingertoppskänsla. I helgen firar vi Alla hjärtans dag. Barnen har accepterat att inte boka in egna planer med kompisar, lördagen blir familjens. Jag tror det är viktigt för familjehälsan att göra så ibland. Att stanna upp, samla flocken och bara vara tillsammans, om så bara för en dag.Eller så är det mina egna känslor som talar. Jag känner ett starkt behov av att samla min flock. Och så länge jag kommunicerar det, och alla är med på det, är jag nöjd. Veckans high five ✋: Jag har haft en liten underliggande oro den senaste tiden. Vi har varit ganska dåliga på att ensamträna Ziki. Dels för att behovet knappt funnits, dels för att det faktiskt känts svårt att lämna honom.Men vi har tränat, och det har verkligen gett resultat.Jag tror att Ziki känner sig trygg och hemma nu, och det är en avgörande förutsättning. Vi kan hans rutiner och kan också hjälpa till att styra dem. Som igår till exempel. Leonore hade utvecklingssamtal och innan dess tog vi en lång promenad. Väl hemma åt jag lunch och då vet jag att Ziki aldrig riktigt kommer till ro. Han ligger alert under min stol i hopp om att jag ska tappa något på golvet.Efter maten dricker jag alltid en kopp kaffe och ger honom kommandot att lägga sig i sin säng. Jag sitter kvar tills han slappnar av. Och mycket riktigt, han somnade som en stock.Då var det dags för mig att åka. Jag säger alltid “kommer snart” när jag lämnar honom ensam. Vi har två kameror hemma som vi kan styra via telefonen, så vi kan både se honom och prata med honom om det skulle behövas. Igår var jag borta i över en timme, och det gick hur bra som helst. Han låg kvar i sin säng och sov hela tiden.Alltså, känslan när man inser att det fungerar… SÅ skön.Igår kväll var dessutom sista tillfället på unghundskursen vi gått. Jag har fått med mig så många värdefulla tips. & för er som undrar, Zikis gulliga scarf kommer från H&M 🥹.
