Godmorgon måndag! Jag hoppas att du har haft världens bästa helg, vi har haft det toppen. Jag tänkte sammanställa vår helg i punktform: Helgens bästa: Min lillasyster kom hit i lördags. Barnen älskar sin ”Titi” och Molly blev överförtjust i att Natti skulle sova i hennes rum. När barnen hade lagt sig la vi oss i soffan för att kolla film. Filmen sög, Hugo somnade så jag och Natalia började kolla på en serie istället. Det var så mysigt att ligga och kolla serie tillsammans med min lillasyster. Snart 17 år gammal och så jäkla bra. Hon har hela livet framför sig och jag är så stolt över henne. Klockan halv ett stängde vi av och då gick mina ögon i kors. Men det var det värt! Helgens argumentation: Morgonen efter då rå. Hugo hade ju somnat vid klockan 22. I hans värld, tycker han att han ska få sovmorgon när Leonore öppnar ögonen vid klockan 07:30. ”Men Hugo jag tog ju hela natten och du somnade ganska tidigt”. Jag köper hans argument att jag faktiskt fick sovmorgonen innan, men jag är så fruktansvärt morgontrött. Jag tar lätt alla nätter, det är inga problem för mig att rodda. Sedan Molly kom sover jag med ett öga öppet och vaknar vid minsta lilla. Idag har vi en stor tjej som ibland drömmer mardrömmar, är törstig eller kissnödig. Ibland kommer hon bara in till oss och ber mig följa med, för att hon bara vill sova tillsammans. Och då har jag också huvudansvaret för den lilla. Då kan jag tycka att om Hugo somnar tidigare än mig, får sova ostört om natten så kan jag få sova en liten stund extra om morgonen hela helgen. Han har alltid haft lättare att kliva upp lite tidigare och vi har aldrig haft en konflikt kring detta, men då och då börjar vi argumentera. Dom gångerna som jag ändå kliver upp först, då brukar jag känna mig så himla snäll. För jag vandrar runt som ett lik! Hur har ni fördelat nätter/sovmorgon i er familj? Helgens roligaste: Hugos pappa fyller 60 år om en vecka. Alla barn är borta med respektive familjer så Hugos mamma hade ordnat med en överraskningsfest igår. Alla var på plats och Hugos pappa blev rörd. Det är något magiskt med att se äldre människor med tårar i ögonen, jag bara ryser nu när jag tänker tillbaka på ögonblicket som han klev innanför dörren och alla som älskar honom stod där och sjöng ”Ja må han leva”. Våra föräldrar ska vi vara rädda om. Dom har gett oss precis allt och när man själv blir stor tycker jag att man ska ge tillbaka. Både jag och Hugo är väldigt familjära av oss och prioriterar tid till våra familjer precis varendaste vecka. Det finns inte att jag inte skulle uppmuntra en god relation till mor och farföräldrar gentemot våra barn. Jag vill att våra tjejer ska veta om att vi är många som älskar dom, och där har man ett eget ansvar för att se till att den relationen ska kunna etableras. Det var en jättefin fest, Hugos mamma är en pärla och hade roddat allt så fint. Jag är tacksam över att få ha kommit in i en sådan fin familj. Samma lika Ett överasskat födelsedagsbarn En dag kanske vi blir mormor Paula och morfar Hugo. Hur sjukt?! =)
