Hej alla måndagsläsare! Vi är inne i hösten men jag har en sådan sommarkänsla. Jag hoppas att den kommer att finnas kvar en stund inom mig. Vår helg har varit både bra och dålig. I fredags hängde vi i badhuset och sov sedan över hon familjen. Vid läggningen av Leonore börjar det klia i näsan. Snoret rinner, ögonen rinner och det värker i både bihålor och hals. Du vet när man sväljer och det känns som att det sitter en stor boll mitt i halsen… På ca 30 minuter gick jag från frisk till att få förskylningen från helvetet. Min pappa och Hugo undrade om jag hade blivit allergisk för att det gick så snabbt. Det är inte bara förskylning som har drabbat mig, träningen från i onsdags har präglat hela min helg. Det började med att kännas som vanlig träningsvärk men det kom att eskalera till en ny typ av smärta. Mina armar har krampat och om natten har jag inte kunnat sova för det har varit som en stålande smärta. Näsan har känts tjock av förekylningen och kroppen har värkt- ingen bra kombo alls. Detta var det dåliga, nu till det bra som jag väljer att fokusera på: - Alla måsten raderades bort och jag har tagit det lugnt. I fredags blev vi bortskämda av familjen. - I söndags var det strålande sol och efter två latdagar kändes det dags att hitta på något igen. Jag kände mig bättre och vänner till oss övertalade oss att hänga med till Kolmården. Molly blev ö v e r l y c k l i g över att få hälsa på Bamse igen och alla hans vänner. Vi vuxna ville testa ”Wild Fire”. Den nya berg och dalbanan som går i hela 113 km i timmen, hela 12 lopar och ett fall där man faller i 83 graders vinkel. Det var det roligaste jag har gjort denna sommar. Jag skrattade så att jag grät och det finns ingen karusell som kommer i närheten av denna upplevelse. Bra gjort! - Vi hade tacoskväll. Det är för mig en riktig känsla för att det nu är helg. - Vi har tittat på skräckfilm. Conjuring 2. Film nummer ett är den läskigaste jag har sett så jag hade nog lite för höga förhoppningar. Vi vart lite besvikna och tyckte inte alls att tvåan höll samma standard som den första. - Jag blir så glad i hjärtat av att se att våra barn har så många runt omkring sig som älskar dom. Molly är nu tre år och allt man har investerat i henne börjar komma fram mer och mer i hennes relationer utöver oss. Igår var farmor och farfar med på Kolmården. När dom sa hejdå var hon inne och borstade tänderna så hon missade att dom gick. Hon blev så ledsen och ringde till dom och sa gråtandes ”Man måste säga hejdå till sitt barnbarn”. Farmor och farfar vände direkt och gav extra kramar och Molly blev glad igen och frågade när hon fick komma och sova över hos dom. Det slog mig hur trygg hon faktiskt är med framförallt mina och Hugos föräldrar. Hon är tuff som tar egna intiativ till en utveckling i relationen och hon sover gärna över utan oss och lillasyster. Jag antar att hon tycker att det är supermysig att skämmas bort av nära och kära. Farmor och Molly
