Helgen | Paula Rosas blogg

Det har tagit lite tid för mig själv att inse att jag inte mått så bra. Det är dumt av mig att inte tala om för någon när jag känner mig ledsen eller ensam för det blir bara värre av att hålla allt inom sig. Men jag har en sån fin pojkvän som allt detta också är nytt för. Jag klandrar inte honom för att han inte vet hur han ska reagera när jag blir konstig. Men vi behövde den här helgen för att få rensa ur åskmolnen som legat över oss ett tag. Jag har både gråtit och skrattar de senaste dagarna och nu känns det bra när jag har en plan och stöd bakom mig.

Vardagen har inte varit den roligaste på senaste tiden så vi har nu bestämt oss för att bila till Tyskland på alla hjärtans dag. Det blir jag, Hugo, mamma och Love som åker. Jag ska kontakta min barnmorska för att få prata med någon som är utanför min sociala krets, det kommer att vara nytt för mig att prata med någon som är utbildad kurator eller psykolog. Hoppas att jag kommer att få ur mig mina känslor och tankar till en fritt främmande människa. Inom en kort framtid vill jag även gå ner i arbetstid också. Man kan säga att jag har två jobb just nu, ett som tar min tid på dagarna och ett som tar min tid på kvällarna. Allt arbete ger mig ingen sinnesro och jag tycker att det är viktigare att ge bebisen en lugn miljö. Utöver det vill jag umgås med vänner, familj och pojkvän. Det blir lite väl många bollar i luften så jag har glömt bort mig själv den senaste tiden. Jag har försökt göra alla andra till lags utom mig själv, inte gett mig själv utrymme till att vila eller unna mig själv saker. Men att bara få vara ledsen, få tröst och kärlek gör stor skillnad. Att ha en plan ger mig sinnesro. Att ha lite roliga saker att se fram emot (förutom skorpans ankomst) gör allt lite lättare.

Att vara gravid är inte lätt alla gånger. Det är lite av en oskriven regel att allt ska vara så fantastiskt och om det inte alls känns bra blir man rädd för sina egna känslor. Jag får ångest av att inte vara sådär lycklig varje dag som alla andra gravida är. Men det är faktiskt vanligt att uppleva en form av nedstämdhet, utanförskap och rädsla mitt uppe i graviditeten som egentligen är något bra. Vad jag har lärt mig av dessa känslor är att öppna munnen och tala om vad det är som händer i mitt huvud nästa gång. Ensam är inte stark och det är ingen som dömer mig för att jag är ledsen eller behöver lite hjälp på traven för att komma tillbaka på rätt spår. Så mitt råd till alla er som går och bär på något som tynger, tala med någon som ni litar på. Det hjälper att få lätta på hjärtat och vara ledsen för att sen bli stark igen.

I helgen hittade jag bilen som jag vart kär i på bilmässan. När jag fixat mitt körkort är det en Fiat 500 som gäller

I lördags kväll var vi hemma hos Hugos bror och käkade hemmagjord pizza

Igår var en riktig "fix-dag" och såhär ser det ut i garderoben idag. Skorpans första byrå står under pappas skjortor

Annars vill jag bara säga att jag älskar dig, tack för att du finns älskling