Det blev några dagars ledigt från sociala medier från min sida. Det var inte tänkt så, men tiden flyger förbi. Vi landade i Spanien i lördags för en veckas semester med familj, och det blir inte mycket tid över. Hur många är vi? Vi är sammanlagt 25 pers och en liten bebis. Min styvpappas mamma fyllde 60 igår, och hon har fem barn. Plus respektive, plus en himla massa barnbarn. Spanien är som vårt landställe, just nu bor vi fördelat i fyra lägenheter och barnen har det fantastiskt. Överallt finns vänner. Läskigaste: När man är så många är det svårare att hålla koll. När vi var påväg till restaurangen upptäckte vi att Molly och två till stora barn inte var med. Dom var kvar på området och hade fotbad haha. Svårast: Underbart med semester med varje dag blir det små konflikter. Man är olika och ska leva under samma tak, intriger inom familjer kommer man aldrig ifrån. Tänkvärt: För 10 år sen var vi barn. Nu är det minst 10 stycken nya barn och vi är föräldrar. Jag är glad att vi har Spanien, det blir nya minnen för varje år som går. När jag var liten så hade vi landställe i Roslagen. Spanien är barnens land, och att leva såhär många gör att man bara kan springa till varandra utan att ens ha med sig ett par skor. Temp: Vi satte drömveckan. 20 grader och sol sa prognosen med några regndagar. Regnet har vi inte sett och tempen ligger på runt 25 så vi både badar i hav och pool. Samtliga brände sig första dagen. ”Den här solen kan inte ta något”. Och nu är den ena rödare än den andra. Mysigast: Poolhänget fram till kl 19, spela kort på taket, interna skämtandet och få värme igen efter en svensk vinter. Ser mest fram emot: Imorgon ska vi köra paintball. Alla mot alla, i två lag. Jag vill inte vara i samma jag som Hugo, det är enbart han som kommer att vara mitt mål imorgon. Längtar efter: Vi fattas en och det är Greta. Hon har haft det toppen men när vi kommer tillbaka i sommar ska hon få följa med. Hon har gjort plats i våra liv de senaste månaderna och en hund är fantastiskt. Hugo: Vill att jag ska skjuta på studierna i ett år. Molly börjar skolan höstterminen 2019 så han vill att vi ska flytta till Spanien bara för ett år. Han är mycket modigare än vad jag är, eller jag är väl för familjekär för att säga ”vi kör”. Vilken upplevelse, jag förstår verkligen livskvalitén i idén men som sagt, ett år utan vår stora familj skulle bli tuff. Har någon av er testat livet utanför Sverige tillsammans med kids/partner? Blev ni kvar? Blev hemlängtan olidlig? En bildbomb från våra dagar här nere hittills: en tidig morgon i Sverige med jackor från Mini Rodini Tiki somnade i mormors famn Äntligen hemma Den här boken älskar vi, barnen börjar lära sig alla yogapositioner utantill nu Ormen Det jag älskar med min familj är att vi leker. Vuxna som barn, på olika sätt hels tiden. Det är svårt att ha det tråkigt Goda middagar på taket, äter nästan bara skaldjur här nere Morgongos Vi var på hundstallet och rastade 8 hundar, bland annat Cookie som hittades i soporna. Molly var ledsen och frågade om hon skulle få ett nytt hem, vi hoppas det <3 Leonore är vild, men också de barn som behöver mest närhet. Hon kramas mycket och länge och somnar varje eftermiddag i somnen. Har de något sammanhang tro? Att vilda barnbeglver mer närhet? Resans förmodligen bästa bildserie. Hugo och Molly i poolen: She made her point: Hon vill ha en lillebror Igår firade vi fina Lisa på hennes 60 årsdag. Tänk vad rik hon är, med 25 personer som började med hennes fem barn! Hemmagjord Paella // Ikväll väntar Tapas och Tivoli
