Gårdagens bästa: Det blev en spontan tripp till Gröna Lund. Hugo ville hitta på något och jag gav många förslag. Mitt allra starkaste ess var att vi skulle åka till ett jordgubbsfält där man kan plocka huuuuur mycket jordgubbar man vill. Men det ville inte Hugo, så det blev grönan. Hur mysigt som helst. Det var sol när vi kom fram, men det hade regnat hemma så vi var förberedda med tröjor och jackor. Just nu går det en dans-show/ teater på grönan på barnens sida. Den var så fin. Hiphop dans vs ballett. Molly tyckte att balett tjejerna såg ut som svanar, med deras fina klänningar. Den showen var nog höjdpunkten, så bra och kul att det var så mycket dans. Om jag inte minns fel så var det varje dag kl 14 och 16. Farmor var med igår också. Älskade farmor som är så underbar. Vi åt lunch, åkte tunnelbana och var på Gröna Lund tillsammans. I regnet åt vi våfflor och drack kaffe. En glad dag, och en minnesvärd dag. Gårdagens roligaste: På kvällen hade jag och Hugo dejt. Barnen sov, och träningsredskapen åkte fram på baksidan. Hugo laddar upp inför sin tävling i augusti. Jag tränade samma sak som han fast med vikter som passar min kapacitet och styrka. "Jag kör nu". "Jag drar igång nu" "Jag behöver inte vila". De två första passen som vi körde var bara styrka. Det ska inte gå snabbt, som när man kör flås. När jag och Hugo tränar, då är han coachen och ledaren. När det gäller typ barnens mat och sovtider, där är det jag som styr och känner av mer. Jag tror att Hugo tycker att det är kul att få mitt största fokus där jag bara är tyst, ser på och försöker göra det som Hugo precis har visat. Hans glöd och expertis har hjälpt mig något enormt i min egen träning. Jag hade aldrig tränat på detta sätt om det inte vore för Hugo. För fem år sedan hade jag aldrig sett mig själv stå på en baksida. I mörkret, bland myggen och lyfta med en skivstång. Och att jag faktiskt tycker att det är kul. För fem år sedan var jag tunn som en pinne. Jag hade inte en enda muskel i kroppen, och gick in i väggen av att springa tre km. För tre år sedan hade jag gått upp 20 kg av en graviditet. Ung, obekväm i kroppen och ett enormt behov till att hitta distans till min nya verklighet. Vart kunde jag hitta min omladdning? Svaret blev träning. Jag fick lära mig hur man tränar. Jag tog myrsteg, och insåg att jag hade en bra vilja även här. Idag, tre år senare har jag ytterligare ett barn. Starkare än någonsin. Snabbare än någonsin. Hungrigare på träning än någonsin. Men framförallt så har jag hittat en hälsosam relation till träning. Jag svälter mig inte, jag unnar mig saker, har jag en dålig natt/dag så kan jag skita i träningen, jag väger mig inte, jag måttar mig inte och jag och Hugo hittar ytterligare något gemensamt i vår relation.
