<p style="text-align: center;"><strong>- Molly</strong> ska få medicin varje åttonde timme i sju dagar. När vi fick receptet utskrivet försökte jag få med Hugo att det var märkligt. "Vi måste liksom upp och härja på nätterna och väcka loppan. Så har det aldrig varit tidigare". Jag fick en oengagerad suck tillbaka. När alarmet sedan ringde på klockan tre så buffade jag till Hugo och sa att det vad dags. "Dags för vadå?". "Ja Mollys medicin...". Då tycker han att jag ska sköta det, trots att jag har huvudansvaret över Leonore om natten. Då fick han höra om det här med rättvisan som infunnit sig sedan vi fick två barn, och att jag kände att detta låg på hans ansvar.</p> <p style="text-align: center;">När allt var klart och alla skulle somna om brast han ur sig att detta var helt sjukt. "No shit, jag försökte ju säga det till dig när vi fick ut medicinen men då lyssnade du inte med det örat!".</p> <p style="text-align: center;"> </p> <p style="text-align: center;"><strong>- Alltså</strong> jag kan inte med ord berätta hur rolig ålder Molly är inne i nu. Det har varit en hel del duster sedan vi fick en till familjemedlem men denna resa till Spanien har gjort oss påminda om det fantastiska. Surret på en tre åring, det kan liknas med en radio. "Mamma vad är det. Mamma hör du mig. Hallå pappa jag pratar med mamma nu. Mamma berätta till Nenår att jag snyter mig nu". Vi var på utflykt igår och hon ville åka i mammas och min plastpappas bil. När vi gick av berättade dom att dom tillslut hade försökt leka tysta leken. Molly förlorade efter tre sekunder.</p> <p style="text-align: center;"><strong>- Det</strong> allra mysigaste just nu är när jag ammar Leonore. Hon drar med sin lilla hand över mitt bröst. Klappar, kliar och hon följer ett speciellt mönster. Visst är det många barn som gör på detta sätt? Hur som så är det så jäkla härligt.</p> <p style="text-align: center;"><strong>- Jag</strong> och Hugo är inne i en riktigt god cirkel. Med ett barn var det ofta som en tävling. "Men jag nattade medans du tränade så nu får du ta badet". Det var som att vi hela tiden jagade efter jämlikhet. Men det vart sällan så, för barn har ofta en egen stark vilja. Med två är det annorlunda. Man har nästan alltid minst en och alla gnabb likt det ovanstående exemplet är borta i och med att vi har fler än ett barn.</p> <p style="text-align: center;"><strong>-Vi</strong> är här tillsammans med vänner som har ett barn och vi har pratat om just detta, att jag och Hugo känner så väl igen oss i deras argumentation i uppdelningen av att ta hand om det gemensamma barnet. Det var så vi förra sommaren. Upplever du att det blir mer jämställt med flera barn?</p> <p style="text-align: center;"><strong>- Det</strong> gulligaste Hugo har sagt under denna vecka är att han inte skulle klara sig utan mig. Hugo är helt otrolig på att ge komplimanger. Han bekräftar mig jämt och ständigt, utan att ens tänka på det. För det är bara sån han är. Jag måste själv bli bättre på detta. Att säga "jag älskar dig" kanske inte räcker alla gånger och jag ska jobba på att ta efter hans förmåga att ge ärliga och spontana komplimanger.</p> <p style="text-align: center;"><strong>- Jag</strong> då? Jag är i mitt esse. Enkel vardag som bara går ut på att umgås. Umgås med barnen, familjen och våra vänner här nere. Jag har dåligt samvete för att jag inte får igång träningen. Det har inte funnits läge för mig att hänga med till boxen, och vi har haft aktivitet. Nu de sista dagarna ska jag prioritera tid för att hinna, klämma in promenader och kanske en liten wodd på gräsmattan.</p> <p style="text-align: center;"> </p> <p style="text-align: center;">
