Efter kvällens succé där Molly lärde sig att cykla blev hon blek. Vad nu? Ingen vi har träffat är sjuka, hon går inte på föris... Sovit: I gästrummet med Molly. Vi delade upp och och vi två har varit oroligt. När barnen är sjuka så erbjuder jag mig alla gånger att ta nattskiftet med den sjuka. Det är den där oron, jag kan inte sova. Minsta lilla ljud så är man där och hjälper till. Väcker för att hjälpa till med febernedsättande och vatten. Pratat om: Inatt pratade vi om bävrarna och att Molly lärde sig cykla. ”Det känns så himla kul mamma. Jag är glad i mitt hjärta”. Det var inte meningen att hon skulle lära sig igår, vi tänkte bara öva. Men vips så stack hon iväg. Skrattandes och lycklig. Vi vart så himla lyckliga allesammans. Både jag och Hugo stod med tårar i ögonen och hejdade. Tänk att vi har en till liten spillevink som ska lära sig cykla om ett par år. Tiki får ta över balanscykeln och öva på den till nästa vår/sommar. Bävrarna var det andra stora samtalsämnet i natt. Vi tog en promenad längst vattnet med min mormor igår när jag stannade upp och läste på en skylt. Kommunen hade satt upp nät på träden för att bävrarna inte skulle vara där och äta. Många träd låg fällda längst med vattnet. Oj vad det var spännande. Tusen frågor väcktes och vi har tittat på youtube hur en bäver ser ut, vad den äter och hur den lever. Jag gissar på att underhållningen idag kommer att fortsätta i bäver-temat. Upptäckt: Jag har upptäckt något förskräckligt… Molly gnisslar på tänderna precis som jag gör! Uuuh, jag bara ryser av tanken. Det är ändå något mysigt med att vårda ett sjukt barn. Det blir en extra dos av närhet och kärlek. Det var mysigt att ligga tätt intill Molly trots att hon var sjuk inne i gästrummet inatt <3 Fräknarna är tillbaka...
