Hej på er, Har mycket att komma ikapp med efter förra veckans sjukdom så det har jag ägnat mig åt denna förmiddag. Nu är det dags att skriva en annorlunda helgstatus. I fredags åkte jag in till stan för att medverka i ett möte. Strax innan kl 14 ringde Molly och meddelade att dem skulle cykla hem. Men ingenting blev som det brukar. Strax efter Mollys samtal ser jag en notis från skolan där det står ”med tanke på skottlossning i Älvsjö får inga barn ta sig hem själva. Alla barn måste hämtas av vårdnadshavare i skolan”. Jag hade inte hunnit fånga uppdateringen om skottlossning i Älvsjö, där vi bor. Mina barn var inte kvar på skolan och jag befann mig inne i stan. P A N I K E N som uppstod inom mig.. Älvsjö är relativt stort och jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att det hemska skett bara en gata ifrån oss. Det fick jag inte heller reda på fören Molly kom till den gata detta hände, gatan som är vägen hem. Gatan var avspärrad och dom fick åka runt. I ett kaos fyllt av poliser, helikopter, reportrar och nyfikna invånare. När jag kom hem kändes allt bara hemskt. Gärningsmannen var på fri fot och själva skottlossningen hade ägt rum mot en villa. Barnen var skärade och ledsna. Jag var skärad, ledsen men också tacksam över att vara hemma med mina flickor. Det vi vet nu är att det handlade om en felskjutning. Det sköts hos en familj bestående ett par och tre döttrar. Mina tankar har varit hos dom hela helgen. Tankarna har också snurrat i ”vad händer nu?”. Om det var en felskjutning hos en helt vanlig familj… Kan det hända igen? Vilka/vem är man ute efter egentligen? Gatuvåldet har eskalerat och detta är inte ett samhälle jag växte upp i. Detta är inte ett samhälle jag önskar för våra barn, för vår framtid. Helgen har gått till att trösta och finnas närvarande för deras frågor och funderingar. Jag har svarat så ärligt jag bara kan och erbjudit lösningar. Vi backar bandet och följer med till och från skolan igen. Vi börjar där och är följsamma mot barnen. Det är så hemskt att alla vi utanför blir negativt påverkade. Ingen plats är skonad. Det kan hända vart som helst 💔. Glimtar ur den ovanliga helgen: Min morot var att vända allt det surrealistiska till att känslan av helgen ändå skulle bli bra. Att det trots omständigheterna skulle bli en vanlig helg. Så på lördagen hade barnen en ja-dag. Molly skulle på kalas så Leonore ville bjuda med bästa kompisen till JumpYard. Sagt och gjort, vi drog dit. Den nyöppnade i Heron city är världsklass. Toppenbra verkligen. Messade med Hugo som överraskade en bästa vän i Aten. Han frågade flera gånger om jag ville att han skulle flyga hem. Det kändes inte nödvändigt men blev full i skratt flera gånger under helgen över kontrasterna. När kalaset och hopptiden var slut anslöt Molly och hennes kompisar. Ett helt gäng med ungar önskade att åka och bada (vilket fantastiskt väder vi hade i helgen!). Jag och en pappa som vi blivit nära tog med alla barn till sjön. Vid middagstid vart alla hungriga så vi köpte hämtmat och käkade middag i parken. Följt av lek i parken och fotboll till sen kväll. När det var dags att åka hem ville många sova över. Jag hade lovat en ja-dag så givetvis vart det ett ja. Vi hade verkligen världens härligaste lördag fylld av glädje, skratt och vänskap. Det behövdes ❤️. På söndagen när alla hade gått åkte vi och handlade. Vi hade bjudit hem familjen på brunch. Efter brunchen hängde hela familjen med och kollade på Mollys match. Jag, Leonore, mamma, pappa, min styvmor, hennes dotter, min lillasyster, syrrans kille, barnens farmor och barnens farfar. Inte en dålig hejarklack ❤️. Hugo landade strax innan matchens slut. Vi firade vår bröllopsdag genom att käka god middag och kolla på film. Vi alla var väldigt glada över att få hem vår Hugo ❤️. Händer i veckan: Har mycket att ta igen och kör dubbla dagar med min fotograf. På onsdag hänger jag med vänner på Pischas träningsevent och på torsdag styr jag och Julia en kräftskiva. Vi gör det i vårt upcoming event bolag. Jag vill trycka visitkort inför torsdag och har fått två förslag. Visst sticker det rosa ut? Det glömmer man inte bort lika lätt som det vita. Visst borde vi gå på det rosa? 😍.
