Det är intressant att läsa era kommentarer gällande att lämna sina barn eller inte. Det slog mig att jag missade en viktig aspekt och det beror ju helt på vilket socialt nätverk som man har. Jag menade inte att det är fel att inte vilja sova borta från sitt barn för visst är det så att många inte har möjlighet. Eller rent sagt inte vill och har inget behov av att göra något annat. Och det är helt okej och inget någon annan ska lägga vikt i. Jag finns på Sociala medier och då får jag också skit. Det spelar egentligen ingen roll vad det är jag gör för någon tycker precis tvärtemot. Mina läsare har alltid varit riktigt bra men just det där med barnpassning kan provocera något enormt! ”Oh jag förstår inte hur ni kan lämna bort lilla Molly/Leonore till er familj för att ni ska roa er. Jag har minsann aldrig sovit borta och min son är 26 månader gammal”. Bla bla bla bla, nått i den stilen. Och det kan jag i min tur bli provocerad över. Att andra ska hävda sig genom val man gör med sina barn. Då står vi inte jämsides, då försöker man istället ställa sig över någon annan. Och det finns inget ”rätt” sätt. Det finns bara individuella sätt. OS är en unik situation. En unik situation där två delaktiga föräldrar fått chans att vara med. Då måste vi som är mottagare lita på att dom har roddat det bästa med alla hemma. Och jag är helt övertygad om att deras barn inte far skada av det här, just för att dom är delaktiga föräldrar. Vi vet alla om att vi knyter an till en bebis vid födsel, men även där kan vi göra på olika sätt. Ligga nära hud mot hud, bära i sjal, amma, flaskmata osv. Det jag bara ville poängtera är att jag i mitt tidigare inlägg missade att ta med det sociala nätverket. Jag är oerhört tacksam för att jag har en så fin och stor familj. Jag umgås veckovis med mamma, med min mormor, med Hugos föräldrar, våra syskon och med min pappa. Det har gjort att alla dessa personer är viktiga vuxna i flickornas liv och där dom känner sig 100% trygga, precis som dom gör med oss. Jag vill faktiskt tro, att en del i varför våra döttrar är så trygga i sig själva har att göra med att vi har introducerat dom till andra än mamma och pappa. Och detta har vi gjort för att vi har haft så pass mycket familj och det är jag så tacksam för. Till dig som förlorat föräldrar, eller av annan anledning saknar familj. Du kanske har dom långt bort. Det går att hitta blodsvänner. Vänner kan också bli familj och det är aldrig försent att sträcka ut en hand. Där kan man hjälpa varandra <3
