Då trycker vi på play igen | Paula Rosas blogg

Hej fina. Tusen tack för ditt stöd, det var en tuff härva och jag vart helt ärligt skrämd. Skrämd över effekten sociala medier fick över mig. Samtidigt som jag blev arg över elaka påhopp. Men som alltid blir man starkare av motgångar och jag ska ta med mig detta som erfarenheter.

Sen måste vi reda ut en sak. Detta med att jag skulle vara ledsen för någon perfekt fasad skulle vara förstörd. Vilken perfekta fasad? Jag upplever mig som ärlig när det varit tufft. Jag delade med mig av något enormt privat, mina missfall. Jag var ledsen i flera månader och det tyckte jag märktes. Är jag ledsen så är jag ledsen. Är jag glad så är jag glad. Sen är vi olika, vi hanterar saker på olika sätt och jag biter ofta ihop. Håller ihop det och blir det för mycket söker jag tröst hos mina anhöriga. Men jag skulle aldrig sitta här och skriva om "idag var min dotter jobbig i vår dispyt", "jag orkar inte med livet". Jag har också dåliga dagar, det har vi alla men min inställning är positiv. Nästan alltid.

Så jag kommer inte blogga om en hitte-på vardag som är sämre än vad den är. Jag kommer inte blogga om kiss och bajs, jag retuscherar inte bilder på mig själv, jag går oftast klädd i träningskläder, det smink jag använder är mascara och rouge. Jag gör mig inte till, det jag visar här är sån jag är. Gillar du inte det så är det upp till dig, inget jag kan hjälpa. Och du som vill fortsätta läsa om min vardag och mina bollar i luften, du är varmt välkommen tillbaka till bloggen. Nu vänder vi blad och blickar framåt. Jag har inte fått skriva på nästan en vecka och det bokstavligen kliar i mina fingrar!!! Häng med under dagen och se vad jag har haft för mig sen sist =)